.

Jag borde kanske skriva om prickar, missade p-tider osv men nej, orkar inte det. Däremot orkar jag skriva om luddiga saker som ingen förutom jag kommer förstå. Jag är duktig på det. Att skriva luddiga saker alltså, fast sen å andra sidan så kallas jag för Ludd. *tittar ont* Så det är kanske inte så konstigt att jag är duktig på det.

Jag vill duscha. Men ska inte, det vore alldeles för knäppt. Men det kryper i mig. Är jättevarm, ryser i hela kroppen. Gåshud, heh. Jag behöver något. Hmm. *tänker*.

Sådär. Nu blir jag sådär konstig igen. Blir helt speedad heh. Alla känslor, musiken. Gaah. Blir galen. Fast det är härligt. Få ut aggresioner typ. Skriver snabbare och snabbare och pulsen slår fortare och fortare. Hehe, helt sjukt. Men just nu känns det bra. Inte tänka på något, inte tänka efter, strunta i det. Bara skriva. Fort fort fort. Egentligen är jag inte arg. Jag är bara ledsen, men det gör så att jag blir arg på mig själv, och då blir jag såhär konstig. Jag triggar upp mej själv, musiken jag lyssnar på triggar upp mej. Det känns som det ska sluta i något stort. Jag vet inte riktigt. Som en orgasm kanske heh. Men det kommer det inte göra, kommer sakta ner bara, jag kommer lugna mig så småningom. Lite störigt, men så är det.

Jag blev inte ett dugg arg, jag är så missförstådd haha. Ingen förstår. Jag förklarar och förklarar, men ingen förstår. Jag förstår inte varför jag blir så påverkad. Puff. Tårar. Så snabbt gick det. Jag undrar varför. Och inte blev det bättre efter *lalalalala*. Det känns bara så dött nu. Jaha, liksom. Det var det det. Synd. Men så är det. Allt går inte ihop här i livet. Än har jag inte gråtit. Tårarna bränner. Men nej, gråter inte. Men om jag slutar skriva så kommer jag börja, så därför slutar jag inte. Fortsätter, tills jag lugnat ner mej iaf.

Har skrivit mycket nu, och det har inte ens gått så lång tid. Bara skriver och skriver. Minns inte vad jag skrivit längre upp. Aja, blir kul och läsa igenom det sen, heh. Känns i magen nu. Som en klump. Det tycker jag inte om. Klumpar är inte bra. *försöker bli av med* Skakar, heh. Hur blir jag såhär? Vad är det som händer med mej? Varför är jag så lättpåverkad av såna saker. Jag hatar det. Hur ska jag sluta vara så? Nu känns det i ryggen. Nerverna spänner sig, gör ont i ryggen. Nu vill han prata. Hm. Tack för den. Vad jag hatar honom ibland. (missförstå mej inte, du vet att det inte är dej jag menar). Varför kan han inte säga det till mej? Undrar vad det är denna gången. Heh, detta kommer inte hjälpa mej att lugna ner mej. Men, men. Bara bra.

Väntar spänt. Vad kan det vara? Lalalalala. Here we go. Nej, nästan. Snart iaf. Men dom sjunger "here we go"; så jag smittas av det. Oj! Raketer. Shit, vad rädd jag blev. INTE bra för min rygg. Den gör sååå ont. Sometimes I give myself the creeps, sometimes my mind plays tricks on me. Jepp, jepp. Som nu ungefär. Here we go. På riktigt denna gången. Fast nu är det en annan låt. Synd. Ingenting matchar någonsin. Varför är jag inte förvånad. Procentmätaren går ner, den stupar. Nu, kära vänner. Nu är jag inte ledsen längre. Nu är jag arg. Och ledsen också förresten. Varför gör ni såhär? Varför? Jag förstår inte. Från och med nu ska jag inte lita på någon. Inte någon alls. Kollektiv bestraffning, heh. Tyvärr. Men, om jag inte kan lita ett dugg på bla bla och bla. Varför skulle jag kunna lita på bla då? Jag bryr mig inte om att den sista bla aldrig gjort något som skulle få mig att inte lita på honom. Men jag tänker inte riskera något.

Han sårade mig idag. Fast han vet inte om det, tror jag. (nej, inte du). Det var faktiskt elakt sagt. Han menade nog att jag får skylla mig själv att det är som det är. Tack för den. Jag kunde inte veta, jag kan inte se in i framtiden liksom.

Vad jag hatar detta. Vill att det tar slut nu. Släpper aldrig. Nähä? Tänk om jag vill att du ska det? Vad gör du då? Håller fast mig?

Så. Nu är jag relativt lugn. Ledsen, men lugn. Som alla andra kvällar/nätter.

dålig natt
dålig dag

vilket roligt dygn jag har haft.

Nu har jag inte ätit idag heller. Jag är så dålig på att äta. Dagarna går så snabbt, hinner inte med. Swosh, så är det midnatt. Men jag har iaf mat hemma nu, ska äta senare idag. Är inte särskilt hungrig nu.

Resan hänger på mitt dumma ben. Så vi får se hur det går. Ska ringa på måndag och höra om det finns en chans till att benet har läkt helt om tre veckor. Det är ju trots allt bara en spricka. Annars sågar jag av det själv, eller nej...kanske inte så smart.

Jag drömde att jag blev av med gipset. Jag hade nyss blivit av med det i drömmen, var ute och gick med Lina. Gick ifrån hennes mammas hus. Det var massa snö ute (som det är nu). Och när jag gick ut från trappan så hoppade jag omkring i snön och sa "yey, jag har två fungerande ben", sen halkade jag och skadade ena foten. Fast inte så farligt, men det gjorde ont att gå. Så typiskt Danielsk.

Molls säger pappa nu. Tror jag, heh. Pappapappapappapappapappa. Låter jätteklart och tydligt. Inte alls som haafllshhhluuuooo (diftonger!) som det annars brukar låta när hon pratar.

Hon blir 11 månader idag förresten :)

Jag mår bättre nu faktiskt. Vet inte varför det är så. Det känns lite som den där självförsvarsmekanismen har kickat in igen. Fast jag vet inte, brukar bli mer speedad då. Nu är jag ganska lugn. Vi får se hur det utvecklar sig.

Så var det bara en månad och en dag kvar tills Molly blir 1 år. Och Benjamin, han blir också ett år. Och om exakt två månader så har det gått 1 år sen han somnade in. Ett helt år. Då, för 10 månader sen, så tänkte jag att det hela skulle kännas bättre om 1 år. Då måste man ändå kommit över en del. Jag hade fel. Fast det kanske hade varit så om det inte hänt en massa andra saker efteråt. Det har liksom skjutit upp det.

För om allt det med Ravn inte hänt, och inte Linagrejorna, och Londongrejen, och om inte Katarina dött, om Lina hade varit vid min sida hela tiden och vi hade haft det bra och så, så hade det kanske varit lättare, detta med Benjamin. Då hade inte det inte kommit en massa saker ivägen. Nu hände det en massa saker som jag blev tvungen att deala med istället, som blev automatiskt mer akuta.

Nästa sak på planeringen är LA. Tror jag. (inte Landskrona denna gången).
Jag tänker att det skulle vara kul att åka. Varsomhelst. Bertilstorp hade funkat lika bra. (jag har haft jättekul i Bertilstorp). Bertilstorp består av en korsning och två hus typ. Iaf, LA. Jessi vill åka dit snarast möjligt. Hon pratar om "den 20:e februari". Det är så snart. Vi får se hur det blir idag. Jag har gips då, men benet känns mycket bättre redan. Gör inte ont, och jag går på det ungefär som vanligt. (fast jag inte får). Jag ska på återbesök och röntgas den sista februari. Fast det kanske läker snabbt, heh. Äh, får se hur det blir.

Jag har kommit på det ultimata sättet att förstöra mig själv på. Go me.

Har svårt att koncentrera mig på att skriva.
Dels för att någon retar mej och dels för att jag diskuterar det (kanske) kommande raskriget. Hur ska vi klara oss? Jag tycker vi tar första bästa tåg till fredliga Hindås. Min idé om att offra gamlingarna och bygga en jättemur av dom var inte sååå lyckad kanske. Problemet blir att ta sig till centralen. Men, men. Den tiden, den sorgen.

Har annars varit en riktigt dålig dag. Kanske blir bättre imorgon.
Är glad för en sak dock, jätteglad faktiskt. :)
Det kommer ordna sig nu.

Jag har kommit på en sak som gör allting mycket hemskare. Har gråtit över det så länge nu att jag har fått huvudvärk. Jag är en usel människa, förtjänar inte att finnas. Ska inte gå på begravningen, även fast hon kanske vill ha mej där, så ska jag inte gå. Hade hon vetat vad jag har fattat nu hade hon heller inte velat ha mej där. Hon tänker inte längre än vad näsan räcker, men om hon hade gjort det, så hade hon inte velat.

Jag får skylla mej själv. Andra gången på ett år detta händer. Jag kan bara hoppas att det inte slutar likadant. Fast det tror jag inte.

Jag skulle tänkt efter, jag skulle känt efter. Idiotiska Daniel som inte kan tänka sig för. Som sagt, förtjänar inte leva. Eller jo, leva och fortsätta plågas. För jag förtjänar ingenting annat. Förtjänar inte Rille. Han är så snäll mot mig, om han bara visste..Inte heller Ravn. Förtjänar inte honom heller.

Jag förstörde allting. För nio månader sen. Och jag var dum nog att inte försöka. Jag skulle försökt mer än vad jag gjorde. Nu är det försent. Nu har jag trasslat in mig så att jag inte kan trassla mig ur det. Jag kan inte fixa det längre. Det går inte. Hur jag än gör så kommer det gå dåligt. Kanske t.o.m sämre än vad det redan är nu.

Nu är ett liv borta för att jag strulade till det. För att jag inte försökte. Kunde fått nånting fint iaf, så att det kanske skulle varit värt det. Eller inte värt, men iaf fått något gott ur det. Men nej. Jag trasslar till det.

Låt mej vara. Jag förtjänar inte er.

67:e inlägget. Jisses.
Och ingen kommenterar längre. Sååå tråkigt!
*hytter med fingret* :-P

Ingen som visste vilken låt? :O
*tittar chockat på R&R*

Igår fick jag världens bästa idé. Trodde jag. Tills det visade sej att den inte var så himla bra. Men, men. Det är lugnt nu, tror jag.

Och dagen B (nej, inte D) är bestämd, tydligen. Dum dag. Säkert planerat.
Oh well, jag går ändå.

Jag har inte fått något breakdown än. Men det kommer, det är jag säker på. Har annat att tänka på, hur sjukt det än låter. Var hypernervös innan idag, men det ordnade sig :)

Har varit en ganska okej dag, inte tänkt så mycket. Jo förresten, det jag var hypernervös över. Men inte över så mycket annat. Har bara flytit med hela dagen.

Jag måste äta upp mej rejält. Ska äta mycket, mycket, mycket. Annars kommer jag se ut som ett skelett (hehe) o kostym. Ungefär som Mr. Skellington.

En sak som jag har kommit på, som är helt sjuk egentligen. Hur mycket jag än hatar att ha gått ner så mycket i vikt, så gillar jag det på ett sätt. Man ser på mej att jag mår dåligt. Jag behöver inte tala om det för någon.

Så. Jag ska gå på begravning på min födelsedag.
Jag älskar födelsedagar!!

Gissa låt! *pekar på rubriken*

Jag är på bra humör nu. Skiter i vad som hänt, är glad och äter glass nu. Sen kommer jag få världens breakdown senare idag, inatt eller imorgon.
(känner mej själv allt för väl). Men den tiden, den sorgen.

*glassen är uppäten*

Så...
En person vet. Tror jag. Men jag vill inte prata om det, jag vill inte deala med det nu. Därför är jag på ett sånt här humör, jag är inte glad egentligen. Det är bara en självförsvarsmekanism som har kickat in.
Som ett lyckorus, som varar ett tag. Ibland varar det tio minuter, ibland ett par timmar. Sen -puff- försvinner det och jag blir världens mest ledsna människa. Typ.

Bäst att låta bli att skriva om det, känner hur det redan är på väg att försvinna. Vill inte det. Vill vara glad lite till, även om det inte är på riktigt.

Mina nerver spelar spratt med mej också. Känns i benen och i ryggen. Inte som rysningar, men det känns som om nerverna spänner sej. Känns som när en kroppsdel somnar, fast inte lika starkt. Och det känns bara i nån sekund åt gången.

Jag är inte mig själv.

Om XX dagar fyller jag år. Jag ska strunta i det. Ska stänga av telefonen, låsa dörren och bara vara hemma alternativt hälsa på Rille tre gånger :-P

Därför är min födelsedag hemlig. Den ska bojkottas rejält. Jag blir så gaaaaaammal. *ångest*

Jag åkte aldrig nånstans idag, kanske imorgon eller kanske tisdag. Eller...på tisdag ska jag till P. ju. Kanske onsdag då, fast då känns det inte så aktuellt längre. Men å andra sidan är jag ju lugn nu, kanske bryter ihop över det senare och åker bort då...just nu är jag bara ledsen.

Och just det...
Jag tar Rille på allvar. Jag tar tillbaka det jag sa om honom och sin bror. (lalalalala)

Jag kan inte skriva mer än så. Har inget vettigt att skriva.

Väntar på Rille, sen kanske jag försvinner ett par dagar.
Jag är ovanligt lugn, precis som om jag inte blev chockad. Men det är jag. Vet inte vad jag ska känna. Vet inte hur det kommer gå.

Nu kom han :)

Jag har slutat funka, går inte att prata med. Lalalalala.

Varför ska jag alltid strula till det så för mej själv? Jag fattar inte... funderar på att sluta skriva här. Kan inte skriva om det jag vill skriva. Blir så fel då.

Saknar Ravn jättemycket nu, vill att han ska komma hem. Vill prata med honom. Har inte så mycket pengar kvar på mobilen så jag kan inte smsa så mycket heller. Blääääää..

Mår inte alls bra nu, allt jag gör blir fel. Jag har gjort så mycket fel. Kan inte göra ett rätt. Gör saker utan att tänka mig för.

Är inte så glad i mig själv just nu.

Har varit hos P. för tredje gången nu. Gick som det brukar. Åt skogen.
Molly är gnällig och klängig. Vad man än gör så sitter hon med tårar i ögonen och tittar på mej som om jag vore en idiot.

Vet inte när jag ska till L-A, så jag vet inte när jag måste åka, men jag hoppas att Rille kommer innan dess.

Jag är ledsen, mycket ledsen. Men det blir nog bättre med tiden. Jag förstår inte vad jag har gjort för fel. Jag visste att det skulle bli ett himla liv när jag gick, men jag tänkte att det kanske inte skulle bli såå farligt, han har ju trots allt gjort likadant mot mig. Och jag försökte inte hämnas eller något, jag ville bara gå..

Gick inte bra att sova inatt, somnade inte förrän det började ljusna ute.
Men sen sov jag lugnt och skönt hos honom.

Daniel har en plan.

För att det inte ska gå så illa som det har gjort hädanefter så måste jag först och främst ha regler.
Dessa regler ska du följa till punkt och pricka, Daniel.

*om någon sårar dej så är det okej att förlåta och gå vidare som vanligt ett par gånger. Men inte när det har hänt 30-40 gånger. Då går man.

*om någon snackar skit om andra till dej, vad får dej att tro att dom inte snackar skit om dej också? Behöver inte vara skitsnack, kan likagärna vara saker som du berättat i förtroende som dom sen säger till andra. Spelar ingen roll, snackar dom om andra, så snackar dom om dej.
( = då slutar jag att berätta saker för personen)

*om någon säger att han/hon aldrig mer vill se dej. Så gå. Låt han/hon få som dom vill.

*om någon vrider och vänder på exakt allt du säger, så är något allvarligt fel. GÅÅÅÅÅ!

*om någon gör dej så ledsen så att du börjar att gråta i princip varje dag så gå.

Det var allt jag kunde komma på. Finns säkert fler regler som borde följas.

Och ja, jag är elak nu, det är jag fullt medveten om. Eller vänta? Är jag verkligen elak? Det är ju bara regler. Dom kanske sårar någon? Men det är inte mitt problem om den personen tar illa vid sig. Kanske blir en varningsklocka. Sluta bete dej som du gör.

Just det, sen var det min stoooora plan.

*fortsätta gå till p.
*sluta läsa andras bloggar (förutom S. och Rilles. Känn er hedrade)
*utnyttja min julklapp och åka långt bort från allt, åtminstone i en vecka.
*försöka hålla mej vid liv
*tatuera mej :D
*inte bli beroende av någon
*ändra min dygnsrytm

lalalala. Bra plan va?


Sådär. Det hjälper att skriva. Inte ledsen längre. :)

Igår skulle jag som sagt skriva brev. Gick inte bra, började med ett. Gick inte så bra. Gick bra till en början, sen blev det svårare. Fortsätter en annan dag kanske. Jag kom på en plan, varje gång jag mår sådär pissdåligt så skriver jag. Sen när alla brev är klara och jag är nöjda med dom så gör jag det. Dom kanske aldrig bli klara, vem vet?

Imorgon är det fredag, då ska jag både till P. och Landskrona. Fredagar måste vara den värsta dagen på hela veckan.

Sen på lördag eller söndag (eller kanske båda dagar) har jag lovat bort mej till att gå och titta på supportcupen. Hej o hå. Om hon minns att vi har bestämt det, det var längesen vi bestämde det och vi har inte pratat på veckor. Men jag minns det iaf, heh. Annars om jag inte hör av henne kanske jag går dit själv.

Jag har hittat någon som jag ska skänka bort mina fiskpinnar till. Så tråkig är jag, att när jag pratar med någon som jag inte pratat med på länge så börjar jag prata om fiskpinnar. Knäppt. Och jag frågar om hon vill ha fiskpinnar. (hon = mollys gammelmormor). Hon tackar ja. Så nu måste jag åka hem till henne och lämna fiskpinnarna.

Det är skönt att nyår är över. Även om det har varit över ett tag nu. Alla har nog glömt. Alla utom jag. Men det gör ingenting. Jag vill ändå inte prata om det. Har en låt som påminner, det räcker. Den är fin.

Undrar vem som läser min blogg förresten. Det är typ ett gäng människor som läser den varje dag. Scary. Skriver ju inte för att någon läsa direkt, utan det är bara skönt att skriva av sig. Ni känner inte mig (förutom ni två som jag gett adressen till). Ni fattar säkert inte hälften av det jag pratar om. Hur mycket har ni klurat ut om mig egentligen? Vet ni att jag är bisexuell? (tror jag iaf.) Vet ni om att Molly har en bror som somnade in när han var fyra veckor? Vet ni vad som hände i London? Vet ni att jag går till en psykolog två gånger i veckan?
Vet ni om att jag är kär i världens finaste person?

Nu är jag nöjd. Har skrivit en lång blogg, det var längesen.

Daniel

Var hos P idag.
Hatar att gå dit.
Det var andra gången idag.
Det där med att jag ska vara tyst funkar inte.
Inte så som jag hade tänkt mig iaf.
För hon pratar och pratar och säger helt konstiga saker om mig.
Så jag måste avbryta och då helt plötsligt pratar jag, fast jag inte vill.
Sen inbillar jag mig att hon får världens elakaste flin. Hmm.

Nu ska jag skriva brev.

Min dator blev knäpp ett tag.
Skriver mer senare :)

Jag ska göra ett eget språk. Fan va jobbigt :-/

Idag har det inte hänt mycket. Försov mej för att inkorgen i mobilen var full, kunde inte ta emot sms från ravn så jag vaknade inte. I'm so smart!

Jessi har varit här, var ute nån timme med henne. Tittade på ödehus och ödetomter. Spännande.

Pappa har hängt här hela dagen. Tror han börjar att irritera sig rejält på mig nu, han är bra på att dölja det bara.

Halvbra dag.

Jag visste att hon skulle komma tillbaka, det var bara en tidsfråga.
Jag är jätteledsen över det. Jag är kanske ego, men jag förväntade mig faktiskt mer än typ fyra meningar om det.

Allt, exakt allt har gått fel. Jag har kommit fram till att jag förmodligen inte kommer **** om ett år. Jag har gjort alla ledsna idag. Och nu finns det ingen som kan trösta mej.

Jag kanske får en rumskompis till våren i 13 veckor. Hoppas det :)

Pratade med Rille idag om en svår sak. Med Ravn också. Det hela känns sådär nu. Är ledsen och så över det, men det ordnar sig nog. Egentligen är det ju upp till mig, jag bestämmer själv vad jag ska göra. Hur jag än gör blir någon ledsen så jag jag bestämde att han fick bestämma. Och då blev det som det. Känns lite blää nu, men det kanske är för det bästa.

Nu ska jag skicka Rille i säng och sen ska jag titta på film och förhoppningsvis somna till den.

Molls sov hos pappa, skulle gå och möta dom på centralen. Det var fint väder, snön har smält bort, torr mark (på dom flesta ställena iaf). Så jag tänkte att jag kunde åka skateboard dit. Ravn och Rille sa åt mig att vara försiktig. "Bryt inget!". Nääädå. Det gick bra hela vägen dit, mötte pappa och Molls. Skulle ut från centralstationen. En liten trappa ner, sju-åtta trappsteg kanske. Brevid trappan går det en stenkant, 30 cm bred. Den följer liksom trappan, så den lutar en del. Jag är faktiskt inte så dum att jag åker på trappan, men den där stenkanten såg kul ut. Så upp på den, åkte...rullade på av sig själv ju. Spännande. Schhwiiish. Var skitkul i 1½ sekund. Sen jag råkade svänga mot trappan. Krashlandade i trappan med buller och bång. Typ. Det första jag tänker på är att jag har ont i armen, det svider. Hör pappa "gud nåde dej om du har brutit något nu". Då känner jag att jag har ont i benet, i smalbenet. Det dunkar och har sig. Jag känner igen det alltför väl (brutit en arm, två handleder, ett par fingrar, nån tå och ett ben förut). "förlååååt", säger jag. tårarna börjar rinna av sig själv, jag gråter inte, men dom bara kommer. Reser mig upp så jag sitter upp något sådär i trappan. Pappa pratar lite med mig, frågar om jag är okej annars och så.

På andra sidan gatan står en massa taxibilar, som det alltid gör. Pappa springer över och kallar dit en. Molly sitter i vagnen och flinar åt mig. Vilken snäll unge man har. Taxin kör runt så han är på min sida. Hoppar på ett ben in och lägger mej i baksätet. Krånglar av mig jackan och lägger den ovanför ansiktet. Benet dunkar och tårarna rinner än.

Vi har ingen bilbarnstol till Molly, den blev kvar i Landskrona, och taxin har inga så han får ta bussen till sjukhuset. Jag ligger under jackan hela vägen till sjukhuset, smsar med Rille och Ravn. Han körde ända vägen intill akutmottagningen. Finns en bänk precis utanför, hoppade på ett ben dit. Och det gjorde OOOOONT. Taxixhauffören ber mig att vakta taxin medans han springer in på akuten. "rullstol, rullstol", säger han och pekar på ingången. Jag nickar. "vakta taxin, vakta", säger han åt mig och pekar på taxibilen. Jag nickar igen och undrar hur i hela världen jag ska vakta den. Vad kan jag göra om nån försöker stjäla den? "aaaah, jag har förmodligen ett brutit ben, but now I'm gonna kick your ass..mohahahah!!", och sen hoppa fram till biltjuven och hoppas att det skrämmer iväg honom..eller?

Hursomhelst. Ut kom nån sköterska med rullstol som jag fick åka i. YAY. In i väntrummet, satt där fem minuter kanske, sen fick jag skriva in mig. Sen fick jag vänta kanske ytterligare fem minuter innan jag blev inkallad. Det här gick snabbt tyckte jag. Sen fick jag vänta i nästan 1½ timme innan jag fick röntgas. Sen gick det snabbt igen. Hade inte brutit benet, baaara fått en spricka. Men jag fick gipsas, till lite ovanför knäet. Fick en räkning med mig hem. Kul.

Pappa dök upp när jag satt och väntade på röntgen, taxichauffören försvann mystiskt efter att jag kommit in på akuten. Kom på sen att jag har glömt kvar min jacka i bilen. Betalade aldrig taxiresan heller.

Hoppade hem på kryckor, gick bra. Bättre än att åka skateboard iaf. Gör ont i benet fortfarande. Hatar gips. Kommer säkert inte kunna sova. BÄÄÄÄÄÄÄ!!

Jag har fått en spricka i benet :(

Tydligen så är det bestämt att jag ska till Landskrona VARJE helg. Visserligen bara en dag, en kväll, men ändå..BÄÄÄ!

Så om lite mer än en timme åker jag. Vill inte. Vill mycket hellre vara med Rille, men det verkar inte finnas något jag kan göra åt det.

Igår kom jag på en massa saker jag ville prata om, men det blir bara fel nu. Kanske en annan dag.

Jag har bestämt mig att från och med nu ska jag göra det folk säger åt mig att göra. Dom trodde det skulle hjälpa mej att åka till pappa till lite oftare, så nu har jag (tydligen) gått med på det. Och visst, jag kan åka dit, ha tråkigt ett par timmar och sen åka hem igen. Efter ett tag kommer dom märka att det inte hjälper något och jag kommer få slippa det.

Precis som att "gå och prata med någon". Jag var där idag, hon pratade, jag sa knappt någonting. Och det kan jag fortsätta med hur länge som helst. Dom kan inte veta att jag inte pratar för hon får inte säga något om det. Och när dom märker att det inte funkar, så kommer jag få slippa det också.

Kom ihåg att jag är MYCKET envis.

Det är synd om dom där människorna. Dom dör allihop, utom möjligens Virginia. Äh, struntsamma. Dom finns inte ens på riktigt.

Jag pratade med både Ravn och Rille igår om en särskild sak. Tre alternativ som jag har hunnit fundera mycket över. Och jag väljer nog det värsta (heh). Om jag inte missförstod henne alldeles så är jag också tvungen till att välja det värsta. Scary. Får se hur det blir imorgon.

Och så har jag kommit på att det kanske inte är så tokigt att prata lite med korpis. Varför just honom? Jag vet inte. Kanske för att han vet mest, blir enklare då, jag behöver inte berätta en massa saker som han inte vet, för han vet redan. Och jag tror att jag litar på honom.

Jag har tänkt mycket på sistone. Det har snart gått ett år sen Benjamin dog. Snart och snart, det är 2½ månad kvar.

En annan sak som jag kom på nu. En sak som verkar logisk, men som kanske inte är det. Jag tror jag kan ta reda på hans nummer...kanske. Kanske ska ringa och fråga. Fast det är kanske lite knäppt, men det verkar logiskt just nu. Ska maila och fråga, om jag hittar mailadressen.

En annan sak. Jag sover bra på nätterna nu, särskilt dom senaste nätterna har jag sovit jättebra. Sover bra och tryggt hos honom.

Det borde vara en glad dag, det borde vara den gladaste, finaste dagen på länge, men det är det inte. Hela dagen har jag funderat på brev jag har att skriva. Men jag orkar inte skriva dom. Har funderat länge på vad som ska stå i dom och jag tror jag vet vad som ska stå i dom nu, problemet är att faktiskt skriva dom.

Vet inte hur detta ska gå nu, ska vara på bvc kvart över nio imorgon bitti. Men då sover jag liksom. Ska jag sitta uppe hela natten eller vad? Tricky.

Har funderat mycket kring en särskild sak, en svår sak. En sak som jag inte riktigt vet hur jag ska deala med. Allt blir bara fel hur jag än gör. Jag försöker verkligen mitt bästa, men det går inte så bra alla gånger. Men det kanske blir bättre, eller inte..

Nu har jag skrivit en massa (en del åtminstone) som ingen kommer förstå.
Men det är inte meningen att ni ska förstå heller, hehe.

Känner mig lite piggare nu. Morgondagen blir avgörande, det har jag bestämt mig för nu. Orkar inte vänta längre.

Mitt är har börjat läka en del nu, fast det ser fortfarande förjävligt ut, men det är inte så mycket man kan göra åt det nu precis. Ett långt smalt ärr, ser lite smådekorativt ut nu när jag tänker efter.

Nu vill jag försvinna ett tag.

Nu blir det en stressblogg igen. Go me. Har varit en bra dag, tror jag. Hehe. Jag har gått med i en klubb. Från och med nu är jag "Mýster Danýel Dotless".

Men nu hände något. Oj. Nu blev det jobbigt. Ajdå.

Senare; Är nog lugnt nu :)

Om 1½ timme ska jag ha skrivit något vettigt här, för då slår klockan tisdag. *stressad*

Jag måste ändra tillbaka min dygnsrytm, kan inte sitta uppe till fem på morgonen, vet inte riktigt hur jag ska vända tillbaka dygnet. Hjälper ju inte precis att jag har folk här jämt och ständigt. Molls kan inte väcka mej längre på morgonen och dom tänker "han behöver sova, vi låter honom sova" och då slutar det med att jag sover tills eftermiddan, vilket inte är bra alls. Att försöka lägga mig tidigt funkar inte, för jag kan inte somna, jag testade ju en natt att vara vaken hela natten, men jag somnade på morgonen. Och det var så tråkigt att sitta uppe hela natten själv så det är inget jag vill göra om. Får fundera vidare på hur jag ska lösa detta, hehe.

Vi pratade idag om hur det var innan, innan vi båda visste, vi bara hoppades. Så glad över att jag berättade :)

Nu har jag 50 minuter på mej. Vill skriva om imorgon, men det är lite hemligt så jag säger ingenting om det, vill inte tänka på det egentligen, vill inte hoppas, vill inte tro något. Vi får se hur det går.

Nu ska jag göra något annat, vet inte vad, men jag orkar inte skriva mer iaf.

Jag vaknade superförkyld ídag :(

Först av allt så ska ingen ta mina rubriker på allvar. Ibland blir det bara den låten jag råkade lyssna på just då, ibland väljer jag noga, hehe. Igår blev det bara den jag råkade ha på just då bara.

När allting strular är jag glad att jag har Molls, hon gör alltid mej så glad. Nu lär hon sig en massa nya saker hela tiden, jag hänger inte med hehe. Hon har tagit sej fram ett tag, typ ålat sej fram, men nu idag så kryper hon på riktigt. Imorse gick och gjorde mackor och sen skulle jag gå in i rummet igen och då kommer hon krypandes i hallen. Helt galet. Och nu för en stund sen så satt hon brevid mej när jag stod och pratade i telefon så tog hon tag i mina byxor och försökte dra sig upp, hon lyckades inte särskilt väl, hon kom upp en liten bit, men sen släppte hon taget och trillade. Men hon försökte iaf :)

Dom har gjort ett schema :O
Bara för mig!
Sjukt.

Nu ska jag försöka skriva om allting, så att jag kanske kan somna sen, eller så struntar jag i att sova, fast jag vill sova med honom ju, så jag ska åtminstone försöka att somna.

Var hos pappa, det var fruktansvärt, hade jag då bara vetat vad som skulle hända hade jag njutit av det. Då hade jag fortfarande en bästa vän som var snäll mot mig. Typ. Någon jag kan springa och gömma mej hos när allting går fel. Jag vet att det finns andra jag kan gömma mej hos, och det är jag jätteglad för. Men han är tryggast, han har funnits vid min sida så länge jag kan minnas, fast vi i själva verket inte ens känt varandra ett år. Han har varit med mej när jag haft det som svårast, han vet allt.

And here we go, unblockade honom..

Dumt gjort kanske, för dom senaste dagarna..jag vet inte...

Det han gjorde är oförlåtligt. Nånting som jag sagt till honom, endast till honom vet nu någon annan. Han förstår nu att jag inte vill prata med honom mera, det gör det så mycket värre, han vet själv att han har ställt till det rejält. Han har inte bara gjort mig ledsen. Om denna känslan inte försvinner, denna känslan av...jag vet inte vad. Känner mej så utlämnad, liten och jag skäms. (jaja, jag vet att jag inte ska det, men det gör jag). Om det inte försinner så har han kanske förstört något fint. Min och Rilles relation. Jag vill inte det.

Blockad igen.

Nu ska jag försöka sova. Krypa ner under täcket till honom och försöka glömma allting.

Wherever you go
You know I’ll be there
If you go far,
You know I’ll be there
I’ll go anywhere,
So I’ll see you there
You place the name
You know I’ll be there
You name the time
You know I’ll be there
I’ll go anywhere
So I’ll see you there

Söt låt :)

Blev en lite katastrofal natt igen, men, men. Mitt fel, gick lite för långt. Men jag har lärt mig en läxa. Snart ska jag åka till L-A. (önskar att det var los angeles, vill åka lååångt bort, men tyvärr ska jag bara åka fyra mil, i fel riktning dessutom). Åker om lite mer än en timme och jag vill prata med Rille innan dess. Stressigt värre.

Titta här. 2004 blev MFF inbjudna till en safaripark, men dåvarande tränare (tom prahl) tackade nej för det fanns varken fotbollsplan eller gym där. Nu har dom byggt en fotbollsplan och ett gym endast för MFF:s skull, och i år så åkte MFF minsann dit, med en ny tränare som säger såhär angående den nya fotbollsplanen; "Vi får se om vi använder den".
Vi är berömda Malmö..lalalala..

Snart åker jag och ingen Rille är här än :(

Det verkar som vi kanske inte får träffa varandra idag, om trekvart så är jag tvungen att gå. Men vi ses kanske inatt, kommer hem vid tolv (hoppas jag).

Nu känns det som jag blir påtvingad en massa saker. Känn såhär, gör si, gör så, må såhär, säg det, säg det inte. Jobbigt.

Nu ska jag klä på mej typ.

Nu ska jag försöka skärpa mig faktiskt. Sluta tänka dumma tankar, ska tänka fina tankar istället. Som t.ex att jag ska sova snart med honom :)
Och imorgon när jag vaknar har ytterligare en dag passerat, skönt.

Det har gått en timme sen jag skrev det där..

Nu ska jag försöka sova. Vadå lyckat inlägg?

Kom att tänka på mina ögondroppar nu. För två år sen blev mina ögon jättekonstiga., dom började rinna och klia och sådär, efter nåt år hade det fortfarande inte försvunnit så jag gick till doktorn, fick ögondroppar som inte fungerade, gick tillbaka och fick en annan sort som inte heller fungerade. Gick tillbaka ännu en gång och fick en ny sort som inte heller fungerade. Då började jag tro att det kanske var någon sjukdom, gick till en annan läkare, en ögonläkare. Hon lyste i mina ögon och sa att dom såg bra ut. Jag försökte förklara att dom kliade, rann och geggade sig, men hon ville inte lyssna. (just när jag var där var dom okej såklart). Sen sa hon inte så mycket mer, utan skickade hem mig igen. 300 kronor fick jag betala för att hon skulle säga att mina ögon var okej när jag själv vet att dom inte alls är okej. Hursomhelst, för ett tag sen var jag hos en allergidoktor, hon ville skriva ut ögondroppar, jag kunde inte minnas namnet på alla, men ett namn hon föreslog kände jag inte alls igen. Hon sa att dom var starka och jag fick ett recept på dom. Hämtade dom och när jag kom hem upptäckte jag att jag redan testat dom innan..gaaah! Men jag ska ge dom en ny chans, kombinerat med några tabletter jag inte provat förut. Hoppas det funkar.

Vill skriva om inatt, men jag orkar nog inte. Jag gjorde ingenting, fast det var väldigt nära, jag skulle gjort det med en gång, inte velat fram och tillbaka. Kanske lika bra, jag vet inte. Men..jag hade tänkt göra det för att jag mår dåligt..och vad händer sen ett tag senare? Bläääää.. Danne tänker att han ska vara ärlig, och han börjar babbla och allt blir bara fel, fel, fel och som leder till andra saker som också är fel, fel, fel. Typiskt mig.

Jag hade kunnat göra det, det andra då. Det var inte hoten som stoppade mig, han har varken min adress eller pappas namn eller nummer. Tror att det kanske var att jag inte ville att det skulle vara sista kvällen som stannade mig. Eller som jag iaf stannade upp mig för ett tag och drog ut på det som i sin tur ledde till att jag aldrig "hann". Och jag är faktiskt glad för det tror jag, på ett sätt. Jag tycker om honom så mycket, vill inte vara utan honom. Och vi började prata om annat och jag tappade bort mig lite, blev förvirrad.

Max sover nu, vill inte att han ska vakna, då kommer vi åka till pappa och det vill jag verkligen inte, så jag hoppas att han sover hela kvällen, hehe.

..för jag orkar inte mer nu. Det som hände idag blev för mycket. Har försökt att tänka att det kanske inte så är så farligt. Men det är det. Det måste det ju vara eftersom jag blir så ledsen.

Undrar egentligen vad andra tycker om mig?? Undrar vad dom vet..Mer än mig förmodligen.

Tänk om jag inte klarar det, tänk om jag misslyckas igen. Jag kan ju inte göra ett rätt, kan inte ens göra pulversås. Hur ska jag då klara av något så stort?

Snacka om att jag har ställt till det för mig själv. Men nu är det slut på det, förhoppningsvis.

Jag älskar när jag själv skriver så luddigt så att ingen förstår vad jag pratar om, fast nån förstår säkert, eller så tror dom sig själv veta fast det kanske inte stämmer.

Nu blir jag sådär cynisk igen som bara jag kan bli. Nu har jag bestämt mig för att allt är skitsnack, det blir så mycket enklare då.

Jag mår faktiskt helt okej annars. Lite ledsen för olika saker, men det har ingenting att göra med att människor inte kan hålla käften om saker som dom har lovat att inte föra vidare. Det är jag bara arg på mig själv för. Hur kunde jag vara så naiv och tro att det skulle stanna mellan mig och Max?? Nåja, jag har lärt mig en läxa.

Hursomhelst, livet går vidare. Och som sagt är det inte det jag är ledsen över, lite kanske, men mest lättad tror jag. Äh, nu svamlar jag, hehe.

Tänk om dom ska kidnappa mig!!
Typ till psyket eller nåt, vad vet jag.
*paranoid*

Om så är fallet..

Jag älskar er och jag ska göra mitt bästa för att rymma så snabbt som möjligt tillbaka till msn :-p

Jaja, jag somnade. Fast inte förrän efter nio. Så jag höll mej vaken hela natten, ingen sa något om att vara vaken hela morgonen också. Eller jo, det var ju det som var poängen, att jag inte skulle sova alls. Det värsta är att jag höll mej vaken under Lost. Sen gav jag bara upp. La mej ner, somnade på 1 minut typ.

Aja, sov inte så länge, inte mer än tre timmar, så det kanske går bra att sova tidigt inatt iaf. Måns väckte mej och sa nånting om bokhyllor, brydde mig inte så mycket, förstod inte vad han menade. Sen fortsatte han "pengar i hallen, julklapp, blablabla". Då blev jag lite mer intresserad, för nu hängde jag verkligen inte med. Tydligen hade min bror ringt en timme tidigare och frågat mej om jag kunde följa med till Köpenhamn och hämta en bokhylla och jag hade tydligen sagt ja. Jag har inget minne utav det, men det känns lite dumt att ringa och backa ur nu. "pengar i hallen, julklapp, blablabla", vet jag inte vad det betyder än.

Aja, från och med nu ska jag sova på natten så jag inte tackar ja till saker jag inte vill.

Blir inte borta så länge, max två timmar och han kommer med bilen härnere tjugo i två, så jag är väl tillbaka innan halvfyra, förhoppningsvis tidigare.

Nu börjar jag tro att jag har blivit lurad. Han har säkert inte ens ringt och frågat, eller så har dom lurat mej att jag tackade ja. Jag visste säkert inte vad jag tackade ja till, hade jag vetat det hade jag sagt nej ju. :(

Och Rille, du vann inte alls. Jag blev ju ledsen för att du inte trodde mej och du tog tillbaka att jag skulle somna innan tio, så var inte dum mot mig nu. Annars...hehehe.

Va trött jag är nu. *gäspar*
Ska titta lite på Lost hade jag tänkt.
Blää, kommer somna ju. :(

Nu har klockan gått över sex, skönt. Nu är det tidig morgon, natten är slut. Känns skönt. Om fyra timmar ska jag gå och handla, om 3 timmar och 50 minuter rättare sagt.

Har hittat en gammal bekant på um, inte träffat honom på ungefär 5 år eller något. Han gick i en kompis klass i en annan stad och jag träffade honom ett par gånger. Han var typ skitmobbad och jag tror inte han har någon kontakt med någon av personerna han kände då (varken dom som höll på och dom som var hans vänner) och det kändes fel att dra upp, men jag sa till honom att jag trodde mej veta vem han var, hehe. Aja, världen är liten, eller så är det um som är stort.

Nu ska jag fortsätta spela.

Jag ska då vara uppe hela natten. So far, so good.
Fast det är inte roligt. Det var dumt att skriva det jag skrev i förra inlägget, skulle inte ha gjort det. Men nu är det redan försent. Läst är läst.

http://artpad.art.com/?isjisqh93c4 ---> självpoträtt :D

Mycket, mycket passande låt idag om jag får säga det själv. Iaf vissa delar utav låten.

Mår sådär nu, någon har upptäckt min stoora hemlighet. Bara sådär. Puff. Skönt på ett sätt, på ett annat inte. Blev jätteledsen, men det känns bättre nu. Fast det kanske inte är någon hemlighet, eller jo, det är det nog. Typ. Skulle någon fråga, som det blev idag, så ljuger jag inte. Men ingen har frågat förut, och jag ser ingen anledning till att berätta det för någon heller. Konstigt egentligen att det skulle ta sån lång tid tills att någon upptäckte/frågade. Men så är han å andra sidan speciell, säger saker som ingen annan har sagt och som får mej att tänka till lite.

Jag ska vara uppe hela natten så jag somnar i någorlunda normal tid imorgon. Wish me luck.

Hade lite problem med att välja låt idag, bad Ravn och Rille om hjälp, och Rille gav mig nummer 17, som visade sig vara en sisådär okej låt. Den funkar nu iaf.

Jag har varit på sjukhuset idag och latat mig, inte latat mig på sjukhuset då, eller jo...lite. Latade mig i väntrummet. Hursomhelst, vart jag vill komma till är att "doctor jones" också hade fungerat idag.

Gick väl hyfsat på sjukhuset, mindre lyckat när jag skulle hem. Cyklade och ramlade i en slaskhög, hehe. Fast det var inte så farlig, mest pinsamt.

Blir nog inte så mycket mer idag..

Från och med nu ska jag skriva varje dag, och innan midnatt så att inte kalendergrejen hoppar över en dag.

Orkar inte berätta om nyårsafton, men jag hade jättekul, Jessi också. Men jag förstår inte hur vi lyckades missa att det brann några hus bort. Halvett gick larmet, och då gick vi förbi där. Jessi påstår att vi kom överrens om att det luktade bränt och att vi såg både polisbilar och brandbilar men jag har inget som helst minne utav det. Kommer däremot ihåg att jag hörde sirener lite då och då. Jag frågade henne varför vi inte kollade var det brann, det är ju normalt Danne-och-Jessi-betende. "Det var roligare att göra snöänglar", blev svaret.

Jag gör ett nytt försök till en låttripp, fast det lär ju inte bli samma sak..men, men. Dessutom har jag inget som triggar igång mig som det blev förra gången. Molls är hemma igen, hon har varit hemma ett bra tag nu iofs, men det är alltid skönt att få hem henne igen. Hon har förresten börjat "prata", hon babblar men det går inte att urskilja några ord precis hehe. Dom senaste dagarna har hon börjat säga "Baaaaaahh". Hon säger det hela tiden, låter skitkul :-p

Är på tredje låten av fjorton. Holiday, just nu. Varför får den låten alltid mig att börja fundera över mig själv? Att jag är annorlunda och konstig och så. Skumt. Jag har nog alltid varit lite konstig och sådär, men det är aldrig något jag har funderat över, förrän på den senaste tiden. Eller..de senaste 10 månaderna ungefär. Innan tänkte jag att jag var lite konstig, men att alla andra också var det, så det var inget onormalt. Men nu har jag kommit på att alla är likadana (undantag finns), alla beter sig likadant, alla tycker likadant, alla är så snälla och glättiga. Och så kommer jag, otrevlig och ignorant. Fast andra tycker nog att jag är snäll. Och det är jag nog innerst inne. Ibland är jag för snäll för mitt eget bästa t.o.m. Jag är nog ganska töntig egentligen när jag tänker efter, fast med lite attityd är det ingen som märker något.

6:e låten nu. Longview. Me love, den är och kommer alltid vara sommaren 2005 för mig. Förut var den bara en bra låt. "Twiddle my thumbs just for a bit, I'm sick of all the same old shit, in a house with unlocked doors, and I'm fucking lazy". Fast lazy är jag fortfarande iofs.

Allt har blivit konstig mellan mig och Ravn nu tycker jag, apropå sommaren 2005, haha. Han går ifrån mig lite då och då. På ett sätt är det skönt, känner mig inte tvingad till att sitta vid msn hela dagarna, jag var ju inte tvingad, men det var det ända sättet att få vara med honom på. Men nu går vi båda två lite när vi känner för det. Vet inte om jag ska tycka om det eller inte. Som innan idag försvann han bara, gillar inte det, vill att han ska komma tillbaka nu. OMG! Nu kom han! Andra gången det händer! Hahaha, tankeläsare.

Som det kan vända, från überglad till jätteledsen och lite smått irriterad. Nu är jag inte alls på nåt humör för att skriva. Säger som Mollsi "baaaaaaaaahhhh".