.

Jag borde kanske skriva om prickar, missade p-tider osv men nej, orkar inte det. Däremot orkar jag skriva om luddiga saker som ingen förutom jag kommer förstå. Jag är duktig på det. Att skriva luddiga saker alltså, fast sen å andra sidan så kallas jag för Ludd. *tittar ont* Så det är kanske inte så konstigt att jag är duktig på det.

Jag vill duscha. Men ska inte, det vore alldeles för knäppt. Men det kryper i mig. Är jättevarm, ryser i hela kroppen. Gåshud, heh. Jag behöver något. Hmm. *tänker*.

Sådär. Nu blir jag sådär konstig igen. Blir helt speedad heh. Alla känslor, musiken. Gaah. Blir galen. Fast det är härligt. Få ut aggresioner typ. Skriver snabbare och snabbare och pulsen slår fortare och fortare. Hehe, helt sjukt. Men just nu känns det bra. Inte tänka på något, inte tänka efter, strunta i det. Bara skriva. Fort fort fort. Egentligen är jag inte arg. Jag är bara ledsen, men det gör så att jag blir arg på mig själv, och då blir jag såhär konstig. Jag triggar upp mej själv, musiken jag lyssnar på triggar upp mej. Det känns som det ska sluta i något stort. Jag vet inte riktigt. Som en orgasm kanske heh. Men det kommer det inte göra, kommer sakta ner bara, jag kommer lugna mig så småningom. Lite störigt, men så är det.

Jag blev inte ett dugg arg, jag är så missförstådd haha. Ingen förstår. Jag förklarar och förklarar, men ingen förstår. Jag förstår inte varför jag blir så påverkad. Puff. Tårar. Så snabbt gick det. Jag undrar varför. Och inte blev det bättre efter *lalalalala*. Det känns bara så dött nu. Jaha, liksom. Det var det det. Synd. Men så är det. Allt går inte ihop här i livet. Än har jag inte gråtit. Tårarna bränner. Men nej, gråter inte. Men om jag slutar skriva så kommer jag börja, så därför slutar jag inte. Fortsätter, tills jag lugnat ner mej iaf.

Har skrivit mycket nu, och det har inte ens gått så lång tid. Bara skriver och skriver. Minns inte vad jag skrivit längre upp. Aja, blir kul och läsa igenom det sen, heh. Känns i magen nu. Som en klump. Det tycker jag inte om. Klumpar är inte bra. *försöker bli av med* Skakar, heh. Hur blir jag såhär? Vad är det som händer med mej? Varför är jag så lättpåverkad av såna saker. Jag hatar det. Hur ska jag sluta vara så? Nu känns det i ryggen. Nerverna spänner sig, gör ont i ryggen. Nu vill han prata. Hm. Tack för den. Vad jag hatar honom ibland. (missförstå mej inte, du vet att det inte är dej jag menar). Varför kan han inte säga det till mej? Undrar vad det är denna gången. Heh, detta kommer inte hjälpa mej att lugna ner mej. Men, men. Bara bra.

Väntar spänt. Vad kan det vara? Lalalalala. Here we go. Nej, nästan. Snart iaf. Men dom sjunger "here we go"; så jag smittas av det. Oj! Raketer. Shit, vad rädd jag blev. INTE bra för min rygg. Den gör sååå ont. Sometimes I give myself the creeps, sometimes my mind plays tricks on me. Jepp, jepp. Som nu ungefär. Here we go. På riktigt denna gången. Fast nu är det en annan låt. Synd. Ingenting matchar någonsin. Varför är jag inte förvånad. Procentmätaren går ner, den stupar. Nu, kära vänner. Nu är jag inte ledsen längre. Nu är jag arg. Och ledsen också förresten. Varför gör ni såhär? Varför? Jag förstår inte. Från och med nu ska jag inte lita på någon. Inte någon alls. Kollektiv bestraffning, heh. Tyvärr. Men, om jag inte kan lita ett dugg på bla bla och bla. Varför skulle jag kunna lita på bla då? Jag bryr mig inte om att den sista bla aldrig gjort något som skulle få mig att inte lita på honom. Men jag tänker inte riskera något.

Han sårade mig idag. Fast han vet inte om det, tror jag. (nej, inte du). Det var faktiskt elakt sagt. Han menade nog att jag får skylla mig själv att det är som det är. Tack för den. Jag kunde inte veta, jag kan inte se in i framtiden liksom.

Vad jag hatar detta. Vill att det tar slut nu. Släpper aldrig. Nähä? Tänk om jag vill att du ska det? Vad gör du då? Håller fast mig?

Så. Nu är jag relativt lugn. Ledsen, men lugn. Som alla andra kvällar/nätter.