.

Molls sov hos pappa, skulle gå och möta dom på centralen. Det var fint väder, snön har smält bort, torr mark (på dom flesta ställena iaf). Så jag tänkte att jag kunde åka skateboard dit. Ravn och Rille sa åt mig att vara försiktig. "Bryt inget!". Nääädå. Det gick bra hela vägen dit, mötte pappa och Molls. Skulle ut från centralstationen. En liten trappa ner, sju-åtta trappsteg kanske. Brevid trappan går det en stenkant, 30 cm bred. Den följer liksom trappan, så den lutar en del. Jag är faktiskt inte så dum att jag åker på trappan, men den där stenkanten såg kul ut. Så upp på den, åkte...rullade på av sig själv ju. Spännande. Schhwiiish. Var skitkul i 1½ sekund. Sen jag råkade svänga mot trappan. Krashlandade i trappan med buller och bång. Typ. Det första jag tänker på är att jag har ont i armen, det svider. Hör pappa "gud nåde dej om du har brutit något nu". Då känner jag att jag har ont i benet, i smalbenet. Det dunkar och har sig. Jag känner igen det alltför väl (brutit en arm, två handleder, ett par fingrar, nån tå och ett ben förut). "förlååååt", säger jag. tårarna börjar rinna av sig själv, jag gråter inte, men dom bara kommer. Reser mig upp så jag sitter upp något sådär i trappan. Pappa pratar lite med mig, frågar om jag är okej annars och så.

På andra sidan gatan står en massa taxibilar, som det alltid gör. Pappa springer över och kallar dit en. Molly sitter i vagnen och flinar åt mig. Vilken snäll unge man har. Taxin kör runt så han är på min sida. Hoppar på ett ben in och lägger mej i baksätet. Krånglar av mig jackan och lägger den ovanför ansiktet. Benet dunkar och tårarna rinner än.

Vi har ingen bilbarnstol till Molly, den blev kvar i Landskrona, och taxin har inga så han får ta bussen till sjukhuset. Jag ligger under jackan hela vägen till sjukhuset, smsar med Rille och Ravn. Han körde ända vägen intill akutmottagningen. Finns en bänk precis utanför, hoppade på ett ben dit. Och det gjorde OOOOONT. Taxixhauffören ber mig att vakta taxin medans han springer in på akuten. "rullstol, rullstol", säger han och pekar på ingången. Jag nickar. "vakta taxin, vakta", säger han åt mig och pekar på taxibilen. Jag nickar igen och undrar hur i hela världen jag ska vakta den. Vad kan jag göra om nån försöker stjäla den? "aaaah, jag har förmodligen ett brutit ben, but now I'm gonna kick your ass..mohahahah!!", och sen hoppa fram till biltjuven och hoppas att det skrämmer iväg honom..eller?

Hursomhelst. Ut kom nån sköterska med rullstol som jag fick åka i. YAY. In i väntrummet, satt där fem minuter kanske, sen fick jag skriva in mig. Sen fick jag vänta kanske ytterligare fem minuter innan jag blev inkallad. Det här gick snabbt tyckte jag. Sen fick jag vänta i nästan 1½ timme innan jag fick röntgas. Sen gick det snabbt igen. Hade inte brutit benet, baaara fått en spricka. Men jag fick gipsas, till lite ovanför knäet. Fick en räkning med mig hem. Kul.

Pappa dök upp när jag satt och väntade på röntgen, taxichauffören försvann mystiskt efter att jag kommit in på akuten. Kom på sen att jag har glömt kvar min jacka i bilen. Betalade aldrig taxiresan heller.

Hoppade hem på kryckor, gick bra. Bättre än att åka skateboard iaf. Gör ont i benet fortfarande. Hatar gips. Kommer säkert inte kunna sova. BÄÄÄÄÄÄÄ!!