papapapapapapapapapa

Gissa låt! *pekar på rubriken*

Jag är på bra humör nu. Skiter i vad som hänt, är glad och äter glass nu. Sen kommer jag få världens breakdown senare idag, inatt eller imorgon.
(känner mej själv allt för väl). Men den tiden, den sorgen.

*glassen är uppäten*

Så...
En person vet. Tror jag. Men jag vill inte prata om det, jag vill inte deala med det nu. Därför är jag på ett sånt här humör, jag är inte glad egentligen. Det är bara en självförsvarsmekanism som har kickat in.
Som ett lyckorus, som varar ett tag. Ibland varar det tio minuter, ibland ett par timmar. Sen -puff- försvinner det och jag blir världens mest ledsna människa. Typ.

Bäst att låta bli att skriva om det, känner hur det redan är på väg att försvinna. Vill inte det. Vill vara glad lite till, även om det inte är på riktigt.

Mina nerver spelar spratt med mej också. Känns i benen och i ryggen. Inte som rysningar, men det känns som om nerverna spänner sej. Känns som när en kroppsdel somnar, fast inte lika starkt. Och det känns bara i nån sekund åt gången.

Jag är inte mig själv.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0