.

Kom att tänka på mina ögondroppar nu. För två år sen blev mina ögon jättekonstiga., dom började rinna och klia och sådär, efter nåt år hade det fortfarande inte försvunnit så jag gick till doktorn, fick ögondroppar som inte fungerade, gick tillbaka och fick en annan sort som inte heller fungerade. Gick tillbaka ännu en gång och fick en ny sort som inte heller fungerade. Då började jag tro att det kanske var någon sjukdom, gick till en annan läkare, en ögonläkare. Hon lyste i mina ögon och sa att dom såg bra ut. Jag försökte förklara att dom kliade, rann och geggade sig, men hon ville inte lyssna. (just när jag var där var dom okej såklart). Sen sa hon inte så mycket mer, utan skickade hem mig igen. 300 kronor fick jag betala för att hon skulle säga att mina ögon var okej när jag själv vet att dom inte alls är okej. Hursomhelst, för ett tag sen var jag hos en allergidoktor, hon ville skriva ut ögondroppar, jag kunde inte minnas namnet på alla, men ett namn hon föreslog kände jag inte alls igen. Hon sa att dom var starka och jag fick ett recept på dom. Hämtade dom och när jag kom hem upptäckte jag att jag redan testat dom innan..gaaah! Men jag ska ge dom en ny chans, kombinerat med några tabletter jag inte provat förut. Hoppas det funkar.

Vill skriva om inatt, men jag orkar nog inte. Jag gjorde ingenting, fast det var väldigt nära, jag skulle gjort det med en gång, inte velat fram och tillbaka. Kanske lika bra, jag vet inte. Men..jag hade tänkt göra det för att jag mår dåligt..och vad händer sen ett tag senare? Bläääää.. Danne tänker att han ska vara ärlig, och han börjar babbla och allt blir bara fel, fel, fel och som leder till andra saker som också är fel, fel, fel. Typiskt mig.

Jag hade kunnat göra det, det andra då. Det var inte hoten som stoppade mig, han har varken min adress eller pappas namn eller nummer. Tror att det kanske var att jag inte ville att det skulle vara sista kvällen som stannade mig. Eller som jag iaf stannade upp mig för ett tag och drog ut på det som i sin tur ledde till att jag aldrig "hann". Och jag är faktiskt glad för det tror jag, på ett sätt. Jag tycker om honom så mycket, vill inte vara utan honom. Och vi började prata om annat och jag tappade bort mig lite, blev förvirrad.

Max sover nu, vill inte att han ska vakna, då kommer vi åka till pappa och det vill jag verkligen inte, så jag hoppas att han sover hela kvällen, hehe.