.

Jag har kommit på en sak som gör allting mycket hemskare. Har gråtit över det så länge nu att jag har fått huvudvärk. Jag är en usel människa, förtjänar inte att finnas. Ska inte gå på begravningen, även fast hon kanske vill ha mej där, så ska jag inte gå. Hade hon vetat vad jag har fattat nu hade hon heller inte velat ha mej där. Hon tänker inte längre än vad näsan räcker, men om hon hade gjort det, så hade hon inte velat.

Jag får skylla mej själv. Andra gången på ett år detta händer. Jag kan bara hoppas att det inte slutar likadant. Fast det tror jag inte.

Jag skulle tänkt efter, jag skulle känt efter. Idiotiska Daniel som inte kan tänka sig för. Som sagt, förtjänar inte leva. Eller jo, leva och fortsätta plågas. För jag förtjänar ingenting annat. Förtjänar inte Rille. Han är så snäll mot mig, om han bara visste..Inte heller Ravn. Förtjänar inte honom heller.

Jag förstörde allting. För nio månader sen. Och jag var dum nog att inte försöka. Jag skulle försökt mer än vad jag gjorde. Nu är det försent. Nu har jag trasslat in mig så att jag inte kan trassla mig ur det. Jag kan inte fixa det längre. Det går inte. Hur jag än gör så kommer det gå dåligt. Kanske t.o.m sämre än vad det redan är nu.

Nu är ett liv borta för att jag strulade till det. För att jag inte försökte. Kunde fått nånting fint iaf, så att det kanske skulle varit värt det. Eller inte värt, men iaf fått något gott ur det. Men nej. Jag trasslar till det.

Låt mej vara. Jag förtjänar inte er.