.

Så var det bara en månad och en dag kvar tills Molly blir 1 år. Och Benjamin, han blir också ett år. Och om exakt två månader så har det gått 1 år sen han somnade in. Ett helt år. Då, för 10 månader sen, så tänkte jag att det hela skulle kännas bättre om 1 år. Då måste man ändå kommit över en del. Jag hade fel. Fast det kanske hade varit så om det inte hänt en massa andra saker efteråt. Det har liksom skjutit upp det.

För om allt det med Ravn inte hänt, och inte Linagrejorna, och Londongrejen, och om inte Katarina dött, om Lina hade varit vid min sida hela tiden och vi hade haft det bra och så, så hade det kanske varit lättare, detta med Benjamin. Då hade inte det inte kommit en massa saker ivägen. Nu hände det en massa saker som jag blev tvungen att deala med istället, som blev automatiskt mer akuta.

Nästa sak på planeringen är LA. Tror jag. (inte Landskrona denna gången).
Jag tänker att det skulle vara kul att åka. Varsomhelst. Bertilstorp hade funkat lika bra. (jag har haft jättekul i Bertilstorp). Bertilstorp består av en korsning och två hus typ. Iaf, LA. Jessi vill åka dit snarast möjligt. Hon pratar om "den 20:e februari". Det är så snart. Vi får se hur det blir idag. Jag har gips då, men benet känns mycket bättre redan. Gör inte ont, och jag går på det ungefär som vanligt. (fast jag inte får). Jag ska på återbesök och röntgas den sista februari. Fast det kanske läker snabbt, heh. Äh, får se hur det blir.

Jag har kommit på det ultimata sättet att förstöra mig själv på. Go me.