.

Jupp, Molly blir ett år idag. Känns jätteskumt.

Nu skiter jag i detta. På torsdag åker jag till Landskrona. Stannar på obestämd tid. Jag ska träffa Jessi, Sheng, Måns (!!), Chris, Tess, Emelie, Anton m.fl. Go me :-P

Jag trodde att det fanns mycket värre dagar än såhär. Dödsdagar, begravningsdagar...vad som helst. Men inte födelsedagar. Det hade jag aldrig räknat med. Minns vad exakt vad jag gjorde denna kvällen för ett år sen. Och vad vi gjorde på morgonen efter. Och förmiddan. Sen åkte hon till Dalby. Jag var hemma och tråkade, satt på um. Jag vill ha Lina här, vill prata med henne. Jag minns inte allt..vill minnas precis allt. Man minns ju olika saker. Jag vill veta vad hon kommer ihåg. 16.27 16.31 Hmm. Jag vill göra något. Fast jag vet inte vad. Jag har en bild i huvet. Vet inte vad den gör i mitt huvud nu, för den har ingenting med detta att göra alls. Men jag gillar den. Fast den är sorglig nu...eller, jag blir ledsen när jag tänker på den. Det är så långt borta. Men då var det fint. Jättefint. Jag ser glad ut. Jag ångrar att jag inte uppskattade det mer då. Nu hade jag typ dött för att känna sån glädje igen, att få vara så bekymmersfri igen.

Jag ska gå strax, ska förhoppningsvis bli av med gipset. Äntligen! Sen kan jag skutta omkring på stan gripsfri och typ köpa en massa grejor. Vet inte vad jag ska köpa ens, men jag måste börja nånstans.

Tänkte på en sak igår när jag höll på att somna. Jag har inte tillräckligt med stolar till alla, hehe. Så jag kom på en strålande idé. Ska fråga dom på på puben här nere om stolar. Haha, dom har ju massa stolar på uteserveringen som inte är där nu. Och förra året så hade dom stolarna och sånt ute på gården istället. Kanske kan låna...eller något :-P

Och...det blev skumt inatt. Till ingen nytta, tror jag. Vi får se. Känns nog lite bra att han tror. Fast det i sig känns fel. Men jag är glad att vi pratade. Känns lite bättre nu. Han är så snäll...jag förtjänar det inte..

Glömde dagens-grejen inatt, men det får vara. Hände inget särskilt. Ska inte glömma den inatt.
Påminn mej, Norde :-P

Trolldeg var ingen dum idé faktiskt. Det är kul :D
Och jag börjar alltid skratta när jag tänker på trolldeg...men det är en annan historia. :-p

Men nu ska jag åka, så det blir ingen trolldeg idag. Inte här hemma iaf. Kanske hos Måns :D

Lär bli en intressant dagens lista senare inatt.

Nu jävlar i det ska jag göra något kreativt eller något så jag slipper tänka på något annat. Frågan är vad jag ska göra.

Det gick inte så bra igår. Och idag skrev han till mig, nu har han struntat i att svara mej i snart 45 minuter. Jag förstår inte vad jag har gjort och han vill inte berätta heller verkar det som. Så...jag vet inte vad jag ska göra riktigt nu. Vad har jag gjort honom? Det verkade som det var okej, sen medans jag sov hände något antar jag som gör att han absolut inte vill prata med mig. Gaaaaaah. Inget i bloggen, inget mail, inget sms, ingenting. Vad har jag gjort?? Nu har det snart gått en timme. Och jag förstår fortfarande inte vad jag har gjort. Har läst loggen, men nej, hittar inget. Han kanske har hittat min andra blogg. Hmmm. Men det står inget där som skulle få honom bli arg. Ger han en timme, sen skiter jag fullständigt i honom. All min energi som jag skulle lägga på att försöka hålla mig lugn får jag lägga på något annat istället. Mollys födelsedag, lär ju inte få nån hjälp med den nu. "Vi fixar det tillsammans" Mmm, visst. Vet inte om jag orkar svara på mail idag, ska bort om ett par timmar också. Men jag svarar imorgon isåfall.

Jag har hittat ett forum som jag vill skriva i. Problemet är att i IE så loggas jag in automatiskt, men forumet fuckar och jag kan inte läsa något där, kommer inte ens in på forumet. I forefox så funkar allt finfint (forumet också), förutom att det inte går att logga in. Så...jag får nöja med mej att åtminstone kunna läsa i forumet :-P KRIIIG. Gaaah =( Jag försöker, jag försöker verkligen. Lugna dig Daniel. Hmm, måste hitta något som lugnar mig. Gaah, detta är sjukt. Jag tänkte på en låt nyss som alltid gör mig lugn. Vilken var det? Jag har glömt nu. Kan inte tänka. Hittade en, men det är inte den. Men den är ganska lugn och handlar inte om något som jag inte vill tänka på nu. Jag får rysningar i hela kroppen. Nerverna är på helspänn. Måste lugna mig. Han får inte veta, inte nu. Senare isåfall. Han lär ju läsa detta. Typiskt nog skrev han nånting nu. Tänker inte säga vad han skrev men gaaah va typiskt. Det kliar i fingrarna. Jag vill skriva en sak tillbaka, vet precis vad jag vill skriva och jag vet exakt hur han kommer reagera. Men jag skrev något annat istället. Kan inte nu, får inte göra så nu. Aldrig mera. Jag måste försöka fixa det, jag måste lugna mig. Hmmm. Låten är slut. Var förresten "we are the champions" om någon är intresserad. Är winamp på min sida ikväll? Få se vilken nästa låt blir. En neutral, en lugnande eller en triggande. Hmm, blev en neutral. Fast den är så kort. Får se vad nästa blir. Mit öde är hos winamp nu, skumt. Men inget kan få mig så ledsen/glad som låtar. En till neutral, nästan iaf. Fast den påminner en del om en grej. Fast saker var inte så bra då, dom är värre nu. Så...jag bryr mig inte så mycket om den låten. Lugnar ner mig lite grann tom. Skönt. Jag har fortfarande inte sagt något. Duktig Daniel. Han märker nog inget. Hoppas inte. Jag försöker vara normal mot honom, men...det går inte så bra. Men han är lite småoff och så och det är nog lika bra, annars lär han märka. Kan inte ens andas normalt nu, heh. Håller andan länge, länge. Slutar andas automatiskt, sen hyperventilerar jag. Gaah. Vill att detta ska sluta nu. Tänker på en massa saker som jag inte vill tänka på. Ååååh. En lugnande låt. Får rysningar igen. Nej, detta är ingen bra låt alls. Inte ett dugg lugnande. *daniel associerar för mycket* Bytade låt. Så. En helknasig låt som jag skiter fullständigt i. Tänker inte på något särskilt alls. Vad skönt. Nu vill jag skriva en massa skit igen. SLUTA DANIEL!! Faaan. Men..! Jag har inte gjort något än. Tar ut allting på stackars bloggen. Neeej. Nu faan. Kan inte mera nu. Jag försökte. Och jag fixade det inte. Over and out.

Jag tänkte innan att jag har massor att skriva om, men nu när jag tänker efter så har jag inte så mycket att skriva om. Bara att det var skumt igår. Att bråka utan bråka...typ. Hade samma diskussion dragits igång för två veckor sen hade det garanterat blivit bråk. Men det blev det inte nu. Jag gjorde mitt allra bästa och det funkade. Fick ur mej en del också. Har känt mej så missförstådd innan typ, men det känns inte så längre. Inte lika farligt. Tror att han (kanske) förstod nu. Hoppas det iaf. Jag struntade i att gå till psyk. Jag tror att jag kan deala med detta själv faktiskt. Ska försöka ett tag iaf. Jag gillar att deala med saker själv, så så länge det går okej så fixar jag det själv, annars så.. Och Ravn säger att jag är bättre nu. Jag hoppas att det är sant, för jag försöker verkligen nu.

Nu kom jag på dagens roligaste!
Curlingfinalen såklart var dagens roligaste :D

Dagens roligaste:  Jag drack drickyoghurt ur korken till flaskan. Humor på hög nivå.

Dagens människa: En ny kompis som jag fann på fl och som jag har mailat med hela dagen. Du vet vem du är tror jag. Har jag mailat med dig på fl idag? Jepp, då är det du =)

Dagens upptäckt: Att prata med okända människor är trots allt inte så farligt.

Dagens sötaste: Min nya kompis som jag fick medaljer av. Flera stycken tom :D

Dagens gay: Jag?

Dagens händelse: Rille och brödrosten

Dagens folk: OS-folket :D

Dagens skumma: Jag har prata en massa om mig själv idag, saker som jag inte gillar att prata om egentligen. Och det har gått bra.

Dagens låt: Nice guys finish last

Dagens puss: Den på det nästbästa stället :-p

Dagens kram: Alla tusentals kramar som jag fick av nya kompisen. Shit, vad jag tjatar om henne :-O

Dagens villhakram: Mamma

Dagens villlhapuss: Lina

Dagens minne: Det jag skrev här nedan, om Lina och tvillingarna.

Dagens fundering: Vem är jag?

Dagens humör: Varken bra eller dåligt.

Dagens vill ha: sex!

Dagens telefonsamtal: Alla dom som jag struntade i att ta :-P

Dagens coola: Min olycka kom på andraplats. Känns..weird.

Dagens dröm: Den är hemlig faktiskt :-)

Dagens nervösaste: När jag skrev om en grej i en tråd. Men det gick bra, tror jag. Eller så håller folk bara käften om vad dom tycker.

Dagens saknade: LINA! Kom tillbaka till mej...snälla...

Humör nu: Efter att jag har fyllt i "dagens saknade"...inte så bra..

Vill ha nu: Lina här hos mig..

Saknar nu: Lina

Vill träffa nu: Lina

Tycker illa om just nu: Mig själv.

Tycker om just nu: Att winamp lyckas blanda låtarna så bra..

Nu kom jag att tänka på det, vet inte varför. Det bara slog mig.
När vi hade fått reda på att det var tvillingar. Så sa hon det, Lina. På ett skämtsamt sätt. "Vi får ta hand om varsin bebis".

Och det blev ju faktiskt så. Nästan, iaf. Jag tar hand om Molly här. Och hon är med Benjamin, någonstans...

Jag har faktiskt inte så mycket att skriva. Jag har i princip bara mailat idag och där har jag fått ur mig det mesta. Och det känns skönt nu =)

Jag har mått mer eller mindre bra hela dagen idag. Förutom att jag har skakat, har knappt kunnat skriva för händerna och skakat så. Och så får vi inte glömma, huvudvärken...

Och jag har gått och skaffat mej ett jättebra bollplank. Tror jag =)

Hela dagen idag har jag tänkt på mig själv, hur jag fungerar och så.
Och jag har inte kommit fram till något vettigt förutom att jag är dum.

Och för ett par dagar sen funderade jag mycket över saker som har hänt.
Inte konstigt att jag har huvudvärk. Fast, jag har haft huvudvärk i säkert två veckor nu, tre kanske tom. Huvudvärk 24/7 är jobbigt har jag kommit fram till.

Allt jag gör, allt jag tänker analyserar jag omedvetet. Jag försöker skärpa mig. Flera gånger ikväll gjorde/sa jag saker och jag försökte skärpa mig. Jag försökte. Det blev krig igen, fast inte lika tydligt som igår. Glömde nycklarna, så jag kom inte in i porten sen. Och jag blev så frustrerad. Visserligen var det inte så farligt, bara för pappa att köra hem till Linas mamma och hämta nyckar, tar 10 minuter typ. Men jag blev så arg och irriterad över det. Jag är inte normal.

Och Sonja...jag vill gärna svara dig, men jag har ingen mail att skriva till. Så maila du mig om du vill. [email protected]
Så :-)

6 dagar till Molls fyller år. Jisses.

Inatt blev det läskigt, skrämmande. Jag pratade för första gången om det. På riktigt. Och ju mer jag pratade, destu mer kom jag på. Sen hände det, jag gjorde exakt det jag precis pratat om. Och först kunde jag inte stoppa det, jag bara fortsatte, fast jag såg själv vad jag höll på med. Men jag kan kunde inte få mig själv att sluta. Det var jättesjukt. Det var som att jag var någon annan och såg mig själv göra det, men jag kunde inte hindra det. Det var det sjukaste jag varit med om. Det var verkligen krig inuti mitt huvud. Två sidor, som ville varsin sak. Och så jag i mitten som bara ville bort från allting, som ville att det skulle sluta bara. Började tom gråta för det var så frustrerande. Den "goda" sidan vann iaf. Bestämde mig för att somna och jag somnade på fem minuter. Hela rummet gungade, jag kände hur det gungade. Tror jag blev båtskadad. Sista båten gungade jättemycket, blev en halvtimme sena pga storm, haha.

Hursomhelst så...eh. Jag vet inte. Jag ringde p. Sa inte vad jag ville, men jag ska dit på fredag. Får berätta då.

Blää, jag är fortfarande skakig sen inatt. Jag förstår inte... Jag tom kände det i huvudet, när det var krig. Automatiskt så blev den vänstra sidan den onda och den högra den goda.

Det värsta är...att nu när jag...uhm...förstår så kommer det hända fler gånger. Innan har jag inte förstått så det har bara hänt. Den goda sidan har inte haft en chans, har inte ens varit medveten om att nånting händer. Men nu så...Får se hur det går...även om det inte skulle vara bl så måste det ju vara något. Detta kan inte vara normalt ju, det förstår tom jag. Och anledningen till att det blev så igår var för en sak som jag blir allra minst påverkad av. Det finns värre saker, hur blir det när det händer...nu när jag vet. Kommer jag fixa att kriga då?

Gaaah. I'm sick.

Jag ska till pappa idag, alldeles strax tror jag. Så Rille, är jag inte här så vet du var jag är. Tror jag kommer hem efter tolv nångång. Kan ju smsa :)

Och Sonja. Jag svarar dig sen. Vet inte riktigt var, heh. Men nånstans så.. :-)

Nu är jag hemma igen och det är otroligt skönt.
*skrattar elakt åt sheng som är på väg till stockholm nu*

Det har varit helt okej faktiskt. Lite smått långtråkigt idag, men annars bra.

Malmö-Helsingborg-Helsingör-Rödby-Uhm...-Lübeck-Travemünde-Malmö :D

Har inte sovit så mycket, men den tiden jag sov så sov jag jätteskönt. Och jag har ätit som en galning. Ätit lika mycket som jag gör på ett par veckor i vanliga fall. Känns som det iaf. Det värsta (eller det bästa kanske) är att jag har struntat i att tänka efter vad det är jag äter egentligen, jag har bara ätit. Spelade inte så stor roll om det var gott eller inte, jag åt det ändå :-p

Har ätit hamburgare, biff, stekt potatis, massa sallad, sås, bacon (!!!) och uhm...vad mer? Choklad :D Mackor (flera stycken) med äckligt pålägg, hahaha. Just det, glass och räkor också. Fast inte samtidigt.

Nu har jag ätit för flera veckor framåt :-P

Jag fick en egen låt. :)

Och så hände det en sak...men. Hmm. Jag bryr mig inte direkt, det var bara weird. Men...hmm. Aja, shit happens.

Jag funderar över en sak. Vet inte om jag ska göra det eller inte riktigt. Jag tänkte prata med någon om det, som någon sa; jag behöver ett bollplank. Jag har ett par (rättare sagt två stycken haha) som brukar fungera som det. Men denna saken är för stor för någon av dom. Jag kanske nedvärderar dom nu, men det är inte det som är meningen. Men dom känner ju inte...Detta är så stort. Men kanske bra, kanske det bästa. För oss båda.

Och nu är jag mer säker än nånsin på att jag är/har hummhumm. Jag vill veta. Jag vill så gärna veta att jag faktiskt ska ringa p. imorgon. *nervös*

Till sist så undrar jag vem du är Sonja =)

Kanske skriver mer senare, är på skrivhumör känns det som :-p

Just det. PK i rubriken står inte för painkiller, inte heller för privatknullare (vad är det förresten?) eller påklädd. Minns nån dom? Nån frågade "är du pk?". Svarade man ja så sa h*n "Hahahahahah du är en privatknullare", svarade man nej sa h*n "hahahhaahhaha du är inte påklädd". Gaaah, fanns flera varianter på såna. Minns bara pk och bögen i buren, hahaha. Hursomhelst, pk i min rubrik står för porkiekiller.

Nu åker jag..

Min mp3spelare är för liten.
Jag önskar mig härmed en ny mp3spelare där det finns plats för fler låtar.

En försenad födelsedagspresent :D

fixade byxorna :D

Har packat klart nu. Tror jag. Måste fylla mp3spelaren med låtar också.
Gaaah =(

Bussen går 20.38

Jag har ingen att prata med =(

Jag vet inte vad jag ska packa och mina ända byxor som jag vill ha är sönder.

Tre timmar kvar sen åker jag och Rille är inte här och Ravn sover (säger han iaf) och jag är bara ledsen.

Förstår inte hur det kan ändras så? Ena stunden är allt bra, nästa bara bläää. Vill inte vara ledsen nu, kommer inte fixa att åka bort då.

Jag har ungefär 6000 tusen saker att göra nu, och ungefär 14000 saker jag måste fundera över. Och det är inte lätt att varken tänka eller göra något när jag har världens gnälligaste Molly här. Hon vill sitta hos mig exakt hela tiden. Om jag måste göra något annat som gör att jag måste släppa henne så sitter hon och tittar på mej med sina stoooora tårfyllda ögon. Och jag känner mig hemskast i världen :-(

Hur ska det gå dom närmsta dagarna? Hoppas hon inte är likadan imorgon. Shit, jag håller på att bli galen. Jag tänkte att jag inte kunde lämna bort henne nu när jag varit borta från henne nästan en vecka. Men det har jag ju inte varit. Har bara varit någon annanstans i huvet på nätterna..inte varit borta på riktigt...Heh, detta var läskigt. Detta är precis som han berättade..Får rysningar nu, heh.

Förresten så vill jag att han ska komma hit nu. Ravn också. Vill prata innan jag åker. Kommer sakna dom båda som fan. :(
Ooh...måste kolla tåg. Går ett 21.08, framme 21.52 sen ett som går 21.21 och som är framme 22.27. Ska vara där tio typ. Har jag för mig. Tio-halvelva. Men jag tar nog det första. Det sista tog ju überlång tid. Första tar bara trekvart. Jaja, så var det avklarat, kommer glömma det tills imorgon, haha.

Kom nu!! Snälla.. :-P

Dagens mysterium: Vad ska man köpa till nån som fyller ett år?

Dagens mysterium2: Varför funkar det helt plötsligt inte med att göra texten kursiv, fet osv?

Jag kom på något att skriva om, men jag glömde bort det igen.

Jag är helt hysteriskt överkänslig nu. En låt råkade sättas igång och jag har inte hört den på hur länge som helst. "Åååååååhh", var det första jag tänkte. "Men vänta lite nu, är inte detta..? Jo.." Sen fylldes mina ögon med tårar och...bläää.

Eftersom jag sitter här nu mitt i natten och är grymt ledsen över att mitt liv varit så blää och fel, jag kan inte sluta gråta över det så tänkte jag att om jag skriver om allting. Exakt allting. Så kanske det känns bättre.

Om vi ska ta det i tur och ordning. Först mamma. Det var där allting började. Egentligen började "mamma" redan när jag var liten, redan innan jag ens föddes, men det hör inte hit. Tar det från då hon dog, eller en vecka från innan hon dog rättare sagt. På min födelsedag. Jag fyllde 13 år. På kvällen skulle hon ut och dricka. Jag ville inte alls det. Det var min födelsedag ju, ville att hon skulle vara hos mig. Hon försökte trösta mig och sa att det kommer fler födelsedagar då hon kan vara med mig. Var så arg på henne. Jag fick inte för pappa. Blev sur på honom också, bad honom att hämta hem henne istället, Det gick inte att trösta mig, jag ville att hon skulle vara med mig, inte gå ut och dricka. Men hon gick ändå. Jag surade som fan över det. Bestämde mig nångång under kvällen att gå dit och hämta hem henne. Han sa att han inte kunde för han var tvungen att ta hand om mina småsyskon. Men min snälla bror åkte dit, till mamma, men hon vägrade gå hem. Han försökte iaf. När han hade varit hemma en stund ringer telefonen. Det är nån som var med mamma, hon sa att mamma hade trillat i en trappa och var på väg till sjukhuset. Det var egentligen ingen större fara med henne. Hon var mest bara full. Fick en hjärnskakning, men inte så allvarlig sa läkarna. Hon fick komma hem nästa dag. Veckan efter det var hon konstig. Hon brydde sig inte om något, var elak mot alla. Hon var inte alls sig själv, drack inte ens något.
En morgon, när det hade gått exakt en vecka. Var en ganska vanlig morgon. Stressig, alla skulle iväg till dagis och skola. Mamma var inte uppe. Min minsta lillasyster, som då var tre år gick in till hennes sovrum och försökte väcka henne. Hon kom sen ut i köket och sa att mamma inte vaknade, började gråta och sa att mamma var dum som inte ville vakna. Pappa gick in där och försökte väcka henne. Jag stod i dörren och tittade på. Min äldsta bror likaså. Plötsligt skriker pappa till Jonas (min äldsta bror) att han ska ringa ambulans. Just då, just den sekunden då han sa det rasar allting samman. Jag förstår redan då att hon är död. Men jag gråter inte. Går in till mitt rum istället, tar med mig Isa (som då är 8 år). Hon frågar mej en massa om vad som händer. Jag berättar för henne att mamma har dött, Jimmy (en annan bror) hör det och skriker att hon inte alls är död och jag säger att det är hon visst. Och då börjar vi båda gråta. Han fortsätter skälla på mig att hon inte alls är död och jag säger emot honom. Andra syskon blandar in sig och vi skriker allihop på varandra tills ambulansen kommer. Dom går in i sovrummet. Är där inne en stund sen går dom ut till oss och säger att det inte gick att rädda henne.

Från att jag är 13-18 så bor jag hos olika fosterfamiljer. Fast jag ville bo hos pappa. Rymde typ hela tiden, bodde en del hemma hos Jessi som bodde själv.
När jag blev 18 flyttade jag hem till pappa, bodde där ibland och hos min bror ibland. När jag hade fyllt 20 så träffade jag Lina. Vi blev tillsammans och flyttade ihop förrförra sommaren. Hon åt p-piller, men blev gravid ändå i september. Senare fick vi reda på att det var tvillingar. OMG liksom. :-P Vi var inte så gamla, jag skulle fylla 22 och hon hade precis fyllt 19. Men vi var övertygade om att det skulle funka ändå. Den 28:e februari så får vi en flicka och en pojke. 15 veckor för tidigt. Molly och Benjamin. För att göra en väldigt lång historia kort så somnar Benjamin in hos mej den 27:e mars. Tre veckor och en dag gammal. Det gick inte som vi ville och hoppades på. Begravningen blev fin. Fast jag gillar inte att tänka på den. Två dagar efter den gör Lina och jag slut. Molly växer och mår bättre och bättre. Linas pappa dör. Lina blir gravid igen. Lina får världens breakdown och blir inlagd på psyket. Hon gör abort. Mitt i allt detta har jag en person som håller mig vid liv, som gör att jag orkar allt. Denna person är Ravn. Vi sitter och pratar och pratar hela nätterna på msn när jag inte är på neo hos Molly. Redan då fattar jag att han faktiskt har räddat livet på mig. Och det har han fortsatt med att göra, gång på gång. Jag är honom evigt tacksam för det. Jag kan inte beskriva med ord hur jag känner för honom. Finns det ens något ord för det, för vad jag känner för honom och för allt han har gjort? Jag tror inte det.. Han var verkligen en räddande ängel. Jag vet inte vad jag skulle gjort utan honom, jag hade inte klarat mej. Ingen annan i hela världen hade kunnat vara där för mig på det sättet som han var.  Ingen annan hade kunnat rädda mig så som han gjorde då. Kanske inte så konstigt att jag blev kär i honom då..

I slutet av juni åker jag till London, är där en vecka. Tänker att det kanske hjälper att åka bort lite, få tänka på andra saker och så. Jag har faktsikt kul där, tills några dagar innan jag ska åka hem. För att göra en till lång historia kort (det är dessutom en historia jag inte vill berätta detaljerat). Jag lärde känna en (till synes) trevlig kille där. Det slutade med att jag blev våldtagen av två killar och diverse föremål. (t.ex trasig glasflaska). Jag fick som jag ville, annat att tänka på..

Nu har det gått nästan åtta månader sen det hände. Fysiskt är jag okej, förutom att jag knappt kan äta och därmed är mager som ett elände (som mamma hade sagt). Psykiskt är jag långt ifrån okej. Kan knappt sova om nätterna, och är ledsen/deprimerad 24/7. (fast det beror på andra saker med, men att inte kunna sova har nog mest med London att göra).

I januari begick Lina självmord. Jag är ledsen för hennes skull, för Mollys skull som kommer få gå igenom samma sak som mig själv, att inte ha någon mamma.

Så. Det var nog allt.

I hate my life.

Jag känner mig konstig. Vet inte varför egentligen. Vill bara bort..Och så är jag orolig, heh.

Saken igår, den ordnade sej. Gick hur bra som helst. *überförvånad*
Och idag så hände det en grej typ, eller..jag fick reda på en sak. Men det slutade också jättebra :-)

Så..allt är relativt lugnt nu. Men.. (såklart att det finns ett men). Imorgon är det en vecka sen jag fyllde år. Och alla vet vilken dag det är va? Heh..

Hursomhelst, så är det också lugnt. Fast det känns stort. Så många år sedan. Ska nog upp till Sösdala imorgon. Fast jag måste ta tåget då. Och det tar en evighet, måste byta till buss sen och sånt. Blää. Och Molls ska med. Kanske någon kan köra..Äh, får fixa det imorgon.

Men, men. Är jag inte hemma imorgon så vet ni var jag är ;-)

Jag är så förvirrad och vet inte vad jag ska ta mej till.
Kan inte berätta mer :-(

Vet inte vad jag ska skriva. Såklart att det är något jag tänker på och är ledsen över. Men jag borde nog inte skriva det här, borde skriva det i den superduper hemliga bloggen istället :-P

Kanske skriver här sen.

Så jag skulle kolla på lost, lost, lost, lost, lost, lost, lost, lost, lost, lost, lost, lost, lost, lost, lost, lost, lost, lost, lost, lost, lost, lost, lost, lost, lost, lost, lost, lost, lost, lost, lost, lost, lost, lost, lost, lost och lost. Det blev bara lost, lost, lost, lost och lost.

Var inte ens i bjärsjölagård. Var i Landskrona. Isa hade nån skum förklaring som jag gick på och vi åkte till Landskrona. Hem till hennes pojkväns kompis som också skulle vara med (tydligen). Så vi började att kolla på nåt avsnitt. Sen os-invigningen (som var übertråkig). Sen Lost igen. Och jag var sååå trött och flummig. Det var då jag kom på wild pork och alert pork. Och "i see dead people". Jack ser ju sin döda pappa på ön ibörjan. Tyckte då att han skulle gå och sätta sig under en gran med sin koffert med vattenflaskor i och viska "i see dead people". Jag har skrattat åt det hela dagen :-P

Iaf, sen efter vi sett några lost så ville isa ut och handla och jag följde med henne ut. Klockan var ganska mycket så vi fick gå till bensinmacken. Sen när vi kommer tillbaka är hela lägenheten full med folk. Ehhh.
surprise, surprise daniel typ. Ehhhh. Jag ville ju verkligen, verkligen inte ha någon fest eller något. Verkligen inte. Men..!! Jag var för trött och för pork-skadad för att orka bry mig.

Hursomhelst så har jag haft jättekul, har inte sovit, inte tänkt på något annat. Struntat i allt. Bara haft roligt. Och det höll i sig en stund hemma också. Var på toppenhumör en halvtimme, sen pang. Back to normal. Normal sucks.

Bort från allting. Jag låg och försökte sova i en timme igår, sen kom jag på en jättesmart idé om hur jag skulle få mig själv att somna. Och jag lyckades. Jag somnade :-)

Har lyssnat på en och samma låt sen igår. Hemska låt.

Kommer inte skriva nån blogg imorgon eftersom jag förmodligen inte är hemma. Vi kan snabbast bli klara klockan sex typ. Sen tar det ett tag att komma hem. Och så måste vi (=jag :-p) kolla på OS-invigningen ikväll. Så där försvinner ett par timmar också. Så kommer jag hem imorgon så blir det sent. Annars är jag tillbaka på söndag. Sen ska jag till tyskland nästa vecka. Vet inte om "nästa vecka" betyder måndag eller söndag. Han skulle ringa när vi skulle åka, så det får bli en överraskning.

Känner mig liiiite bättre idag faktiskt. Inte mycket, men lite grann. Det är inte min födelsedag längre :-D

Jag svarade inte i telefon på hela dagen igår. På kvällen spelade jag in ett meddelande på telefonsvararen som gick ungefär; "dodododododo manamana dodododood manamana dodododododo (mupp-låten). jag vill inte prata" Skulle kommit på det innan :-p Ringde bara typ fem olika människor sen som fick höra min mupplåt :-( Men jag låter muppmeddelandet vara kvar så fler får höra.

Jag vill skriva en massa saker. Men jag kan inte skriva här. Kommer såra någon. Och inte nån jag känner särskilt väl heller. (fan vad snäll jag är). Tur att jag har ett annat ställe jag kan skriva på.

Jag blir så ledsen...

sad sad.

Den här födelsedagen skulle inte bli såhär. Även fast den skulle suga, så skulle den gå såhär ungefär:

Somna lugnt och stilla vid två-tre på natten. Vakna av att jag får nåt gulligt sms. Prata med någon innan begravningen så jag skulle fixa att gå dit. Gå till begravningen sen. Komma hem. Fortsätta prata, lugna ner mej, bli tröstad, inte gråta.

Det blev inte så.
Istället bråkade jag och grät och grät och grät hela natten. Somnade till slut av ren utmattning. Vaknade inte av nåt sms, vaknade av att jag grät. Försökte somna om, ville vakna av sms. Somnade inte om, bara fortsatte att gråta. Höll på att missa begravningen, men jag gick dit. Träffa pappa och Molly där. Fortsatte gråta. Gick hem sen och nu sitter jag här och bara gråter och gråter och gråter.

Varför kan ingen hjälpa mej? Varför kommer ingen och räddar mej när jag behöver räddas?

Det som gick så bra. Har varit glad hela dagen (visserligen stressad, galen och nära ett sammanbrott) men jag har ändå varit glad. Har haft fullt upp med att lära mej alla kommuner i alla län så jag har inte kunnat tänka på något annat, varken bra (uhm, finns det några) eller dåliga saker.

Jag gjorde en liknande grej förut, för många år sen. När mamma dog. Jag tänkte att när jag hade lärt mej 1000 låtar på gitarren så skulle det kännas bättre. Jag försökte hinna med tre om dagen. Och jag höll på så i många månader. Hade värsta systemet med listor och grejor. Vilka låtar jag skulle lära mej vilka dagar och varje dag skulle jag spela igenom alla jag hade lärt mej. Sen glömde jag lära mej nån dag och då började om från början. Kämpade som fan för att komma i kapp mig. Till slut glömde jag varför jag gjorde det, jag bara gjorde det. Men sen blev det mindre och mindre, och jag kom lååångt efter planeringen och en dag slutade jag bara.

Vet inte vad det gjorde för nytta egentligen, men jag har knappt något minne från den första tiden efter mamma dog. Kanske bra.

Jag klarade som sagt inte kommunerna. Just det, skulle räkna hur många jag kunde. jag klarade av att uppge 210 av 290 kommuner i rätt län. Va dåligt!! Bää. Bättre lycka nästa gång heh.

Dagens låt ät "when" men jag önskar att det hade varit YSTO. =(

Och just det..började med att skriva "det som började så bra...". vart jag ville komma med allt babbel om låtar och kommuner och döda mammor (vad hemskt det lät) är att dagen började bra, den var bra jättelänge tills nu ikväll. Då...jag vet inte vad som hände. Började skaka, kräktes och kunde inte tänka för fem öre. Men jag har lugnat mig nu tror jag.

Klarade inte av det. fast jag var ganska duktig ändå.
Nu ska jag nog gå och dränka mig eller nåt.
Så trött på allt.

Jag har inte tid att blogga, jag är fullt upptagen med..ehm..kommuner.

Han lyckades skicka en låt till mig som jag gillade. :-)

Har varit en sådär dag. Var ledsen innan. Allt är mitt fel. Allt, allt, allt. Frågan är om jag bör straffas. Jag har bara sårat mig själv. Fast...jag det gjorde innan var inte snällt. Jag skulle inte låtit mej påverkas.

Fast nu börjar jag bli paranoid. Jag är inte dum liksom.

Ska inte skriva mer här.

Klockan är snart 01.00 och jag kan inte sitta still. Har varit på sjukhuset för mitt ben. Bää.
Inatt ska jag inte bli ledsen. Har bestämt mig för det. Numera gör det ont att gråta. Bokstavligt talat.

Jag skrev lite, sen tröttnade jag. Kanske skriver mer en annan gång.

Boken ska heta "sorgliga människor". Det kom jag på efter ungefär en timmes funderande.

Såg kommentaren, Rille. Men jag vill inte svara här.

Jag har inget bättre för mej så jag ska skriva en bok hade jag tänkt mig.

Snart är denna dagen slut. Ska bli skönt. Har varit en dålig dag, men jag får skylla mig själv helt enkelt. Stupid, stupid Daniel.

Men det kanske blir bra. Dom säger det iaf.

Och så har jag pratat med LM idag. Vi är okej, tror jag. Fast jag glömmer inte...