när ingen ser, när ingen vet..
Jag trodde att det fanns mycket värre dagar än såhär. Dödsdagar, begravningsdagar...vad som helst. Men inte födelsedagar. Det hade jag aldrig räknat med. Minns vad exakt vad jag gjorde denna kvällen för ett år sen. Och vad vi gjorde på morgonen efter. Och förmiddan. Sen åkte hon till Dalby. Jag var hemma och tråkade, satt på um. Jag vill ha Lina här, vill prata med henne. Jag minns inte allt..vill minnas precis allt. Man minns ju olika saker. Jag vill veta vad hon kommer ihåg.
16.27
16.31
Hmm. Jag vill göra något. Fast jag vet inte vad. Jag har en bild i huvet. Vet inte vad den gör i mitt huvud nu, för den har ingenting med detta att göra alls. Men jag gillar den. Fast den är sorglig nu...eller, jag blir ledsen när jag tänker på den. Det är så långt borta. Men då var det fint. Jättefint. Jag ser glad ut. Jag ångrar att jag inte uppskattade det mer då. Nu hade jag typ dött för att känna sån glädje igen, att få vara så bekymmersfri igen.
Kommentarer
Trackback