.

Somnade tidigt igårnatt för en gångs skull, men jag vaknade en timme senare och var superpigg. Slösurfade lite, läste lite två bloggar. Blev ledsen och orolig. Först visste jag inte hur jag skulle reagera riktigt. Tänkte och tänkte och blev till sist som sagt ledsen och orolig. Plötsligt kändes det inte alls säkert mellan oss. Försökte glömma, kollade på tv istället nån timme innan jag bestämde mig för att väcka Ravn. Tog fem sms och många, många tårar innan han vaknade. Sen kändes allt plötsligt dumt, visste inte vad jag skulle säga, men jag sa som det var. Och det gick bra, han förklarade och lugnade mig och nu känns allt bra igen, fast jag gillade inte riktigt en grej, men jag ska försöka att inte tänka på det.

Är tillbaka hos pappa, haha. Var inte planerat direkt. Tröttnade på att vara själv och saknade alla så jag åkte hit för två dagar sen, tänkte bara stanna här över dagen, men så blev det sent och jag orkade inte ta mig hem, så vi sov här, Molls och jag, sen gick dagen idag jättesnabbt och nu är det natt och vi har fortfarande inte åkt hem, haha. Men vi har trots allt ganska kul här. Molly har både plaskat i vattenpölar och klättrat i körsbärsträd. Vilket förresten är helt sjukt, visserligen är hon ett år och tre månader, men korrigerat är hon faktiskt bara...hmm, hon är ett år korrigerat. Va sjukt, hon börjar bli gammal. Hehe. i vilket fall som helst så ska inte ettåringar klättra i kärsbärsträd och det gäller även Molls. Men idag var hon ute i trädgården med pappa. Han står vid dörren och Molls springer omkring, sen kallar någon på honom och vänder sig om från Molly i ett par sekunder. När han vänder sig tillbaka igen är hon uppe i körsbärsträdet. Galna unge..

Just det, kom in på kurserna, heh. Tror jag. Någon ringde och babblade om böcker och sånt.

Rille gick utan att säga hejdå. Känns lite wierd.

Ska hem till Jessi imorgon, var ett tag sen nu.

Jag är så otroligt tacksam för att jag har Ravn och för att han vill vara med mig, trots att jag är som jag är. En ganska skrämmande sak är att jag behöver honom så mycket. Jämt och ständigt, alltid. Om inte vi är okej så kommer hela jag i obalans. Och om vi är bra så brukar allt annat också flyta på ganska bra. Som nu. Just nu känns allt ganska bra. Att säga att jag kommit över B är inte sant, men det känns lättare nu, fast samtidigt inte. På ett sätt är det svårare nu. Molls har blivit stor nu, klättrar som en galning, pratar (fast 98& av det hon säger är på bebiska =P) och blir mer och mer...uhm..människa för var dag som går, så man undrar ju hur han skulle varit. Undrar om han hade varit som sin syster eller om han hade varit raka motsatsen. Undrar hur han hade sett ut nu. Undrar om...

Blä, inte det jag ville skriva om ju. Ville skriva att allt plötsligt blivit lättare. Känns som jag kommit över en del av allt som hänt. Tänker inte på ****** såfort nånting händer som kan relateras med det, vilket känns hur skönt som helst och ärligt talat trodde jag aldrig att det skulle bli så igen, men så är det nu...oftast iaf. Och det är tack vare Ravn, som varit så snäll mot mig och som varit så tålmodig. Är så glad för det. Älskar honom jättemycket, och det kommer jag alltid att göra, vare sig du tror det eller ej =)

Blev en flumblogg, men det gör väl inte så mycket? =)