.

Heh. Efter att förra året trampat på en kniv (så att jag fick sy), brutit en handled, ett finger och lite annat smått så lovade jag mej själv att inte skada mej på något sätt detta året. Inte snubbla, inte trilla. Det höll i ungefär två veckor, sen fick jag en spricka i benet efter lite trappskateboards-åkning. (Siktar fortfarande på OS förresten ;-)).
Sen har det varit hyfsat lugnt. Tills idag. (nej, har inte brytit något!)

Åkte hem till pappa igår kände för det. Fortfarande toknostalgisk. På eftermiddan skulle pappa hämta en, uhm, vad heter det? En vagn typ, som man kan lasta grejor på. Jag erbjöd mej att hämta den, kul att träffa brorsan lite också ju. Så jag gick hem där. Hämtade vagnjävlen och började gå hem till pappa igen. Är en bit att gå, tar en halvtimme ungefär. Och jag skämdes jättemycket. Om jag är ute vill jag inte att någon ska titta på mej, haha. Hatar en massa uppmärksamhet. Och vagnen gör ju så att folk ser än ännu mer. (inbillar jag mej iaf). När jag hade gått en liten bit så fastnar vagnen i marken. Tror jag råka ställa den upp rakt så bromsen sattes igång eller något. Hursomhelst, vagnen stannar, men jag fortsätter att gå. Och snubblar över hela vagnen, eeh. Reser mej upp snabbt som fan. Kollar på benen, som skakar jättemycket. Ser skitskumt ut. Hinner inte tänka så mycket mer än att benen skakar och att jag måste resa upp vagnen för det är pinsamt, haha. Sen svimmar jag. PANG ner på marken. Och när jag vaknar så står det en massa människor runt omkring mej. Alla frågar mej en massa saker. Och jag är helt snurrig i huvet. Säger att jag är okej, fast jag inte alls är det. Vill bara bort därifrån. Hör en bil bromsa in, ännu en som frågar en massa. Jag sätter mej upp och säger igen att jag är okej. Då svimmar jag IGEN! Ner på marken igen, haha. Fast inte lika farligt denna gången eftersom jag satt. Vaknar till och ligger kvar, vill inte resa mej igen. Mumlar en massa svärord ner till marken medans alla frågar mej igen. Jag nickar/skakar på huvet som svar. Sen reser jag mej upp igen. Ställer mej lite mot staketet (som går ner till vallgraven, tur jag inte rulla ner i den =P). Står kvar där ett tag, säger till dom som är kvar att jag är okej. Fast jag sätter mej ner igen för jag är helt skakig och yr. Sitter med huvudet i händerna, svimmar igen, fast dom märker inte det då. Så dom går efter att jag för hundrande gången säger jag är okej. Reser vagnen och sätter mej igen. Sen kommer jag på att det är ganska pinsamt att sitta där, så jag börjar gå. Men kommer inte särskilt långt förrän allt ser konstigt ut. Allt är suddigt och fläckigt. Känner inte för att trilla ihop igen, så jag sätter mej igen en stund. Sen är jag okej. Känner mej jättehungrig och har järnsmak i munnen. Mina ben är skakiga (fast dom har lugnat sej lite) och det går hyfsat hela vägen hem till pappa sen. Fast jag drar vagnen bakom mej hela vägen, vilket gjorde så jag fick ont i axlarna, haha. Men dom är okej nu. Värre är det med mitt ena ben. Kan knappt gå på det, heh. Skrapade mej lite också, men det svider bara lite. Annars är jag okej, tror jag.

Fast det är ju typiskt att jag skulle skada mitt ben nu när...lala. Får se hur det blir med nu. Gaah.

Nu vill jag sova lite =)