.

Kanske på tiden att skriva något här igen.
(Nej, Rille, jag har inte slutat skriva här, ska skriva massor här bara för det så du får mycket att läsa sen, skyll dej själv =D)

Hmm, när skrev jag här senast egentligen? I lördags tror jag, eller i fredags. Minns inte så noga. Hursomhelst, allra bästa kompisen (nästan iaf) fyllde år i lördags och jag har inte haft så roligt på hur länge som helst. Var jätteskönt. Egentligen gjorde vi inte så mycket. Vi drack, lyssnade på en massa musik, sjöng duetter (eeh), blev nostalgiska och kollade på barnprogram som vi såg när vi var små och herregud vad vi skrattade, haha. Vet inte om det var drickan som gjorde det roligt eller om det bara är roligt i sig själv, men roligt var det iaf =P
Kollade in Jacks fötter också. Funderar fortfarande på tatueringen...

Igår hände det inte så mycket. Var hemma och segade med Molly, som är frisk nu förresten. Fast jag blev sjuk på kvällen, heh. Fick en massa feber och sånt helt plötsligt. Skitskumt. Fick ringa efter pappa, haha. För jag var halvt död kändes det som. Somnade när han kom. Hade hög feber idag med, men jag skulle på fotboll ju. Så fotboll blev det, trots att ingen ville att jag skulle gå. Fick höra att jag såg jättesjuk ut. Tack.

Matchen kommer jag nog aldrig glömma förresten. Dels pga febern som gjorde att jag ena stunden var varm och blää och nästa frös jag så jag skaka tänder. Och dels pga av vår superjättebraiga spelare Göken som först gör självmål och tio minuter senare så knockar han en av våra andra spelare. Såg jättesjukt ut. Järdler (vår spelare) skulle nicka bollen, fanns inga gröna gubbar i närheten, men Göken rusar mot Järdler och försöker nicka bollen han med (varför det, kan man ju undra..), men träffar Järdlers huvud istället. Båda slänger sej ner på planen och kvider lite. Göken reser sej upp och verkar okej, Järdler ligger kvar. Glassbilen/Falafelvagnen kommer och hämtar honom och kör ut honom under Norra, vilket bara kan betyda en sak. Norra ligger närmare MAS. Och så blev det, han fick åka till MAS. Hjärnskakning, brutet okben, borta i minst två månader. Tack, precis vad vi behövde.

Nu har jag klagat klart.

Annars förutom febern och matchen (hehe) så mår jag faktiskt bra. Tänkte på det när jag var på väg hem. Känns jätteskumt. Det är inte ens tre månader sen Lina dog. Och det känns redan okej. Tre månader efter Benjamin dog var jag helt förstörd. Fattar inte varför det är såhär. Hon är inte mindre värd, älskar henne lika mycket, men ändå är det såhär. Kanske hade jag redan vant mej vid tanken vid att hon inte var här. Redan i höstas, flera månader innan hon dog så var jag helt och hållet inställd på att det skulle bli Molly och jag. Ingen Lina. Kanske har jag blivit van vid att människor runt omkring mej dör. Börjar bli en del nu. Både människor som stått mej väldigt nära och människor jag känt lite sådär halvt om halvt. Särskilt dom sista tio åren. (shit vad jag känner mej gammal nu, men för tio år sen var jag faktiskt bara 13). Mamma först, sen ett par kompisar i en väldig fart. J, J, D, P och A. Alla inom lite mer än ett år. Begravning efter begraving. Två av dom räknade jag som mina bästa kompisar. Min extramamma dog i somras, Tim förra året nångång, i mars tror jag, samtidigt som Benjamin ungefär. Fast han hade jag inte haft kontakt med på ett tag iofs. Men ändå..

Aja, orkar inte skriva mera nu. Är jättetrött och vill bara gå och lägga mej hos honom nu. Om han är snäll vill säga. Annars sover jag på soffan, haha.