.

Jag känner igen det här allt för väl, det var inte längesen sist, eller jo, ett tag litet tag sen var det allt. Samma känsla, samma situation. Fan! Jag trodde ju inte.. Jag började misstänka det redan igår, men idag är jag säker på det. Goddamnit! Men.. I fix =)

Just det, den där bollen som skramlade, den besitter fler egenskaper än att skramla har Molly och (tyvärr) jag upptäckt. Den spelar musik! Låter ungefär doo-doo-doo doo-doo-doo-oop. Typ. Det är inte hela världen att höra på det en, två, tre tom sex-sju gånger, men efter hundratals gånger av doo-doo-doo doo-doo-doo-oop så känns det som huvudet kommer explodera. Och jag sitter faktiskt inte och plågar mig själv med att lyssna på den, men när Molly börjar GRÅTA när musiken slutar så känner jag mig illa tvungen att trycka på knappen som sätter igång helvetet.

Nu sover Molly, dvs ingen mera doo-doo-doo doo-doo-doo-oop för inatt. Jag njuter.