.

Visste att det skulle bli en jobbig natt. Har inte gjort annat än gråtit de senaste tre timmarna, gråter fortfarande. En efter en har dom jag pratat med sagt gonatt till mig. "Säker på att du klarar dig själv?", "Är det okej att jag sover?" "Jaaa"; svarar jag. Fast jag ljuger, jag vill inte alls vara själv nu, känner mig ensammast i världen, och jag kan fan inte sluta gråta. Kommer inte kunna sova inatt heller. Natt och natt förresten, det är morgon nu, klockan är halvfem, och snart vaknar väl Molly också till råga på allt.

Jag är helt slut nu. Wow, slutade gråta nu, undrar hur lång tid det tar tills nästa gråtattack.

Jag behöver någon att prata med, vill så gärna prata av mig om allt som hänt. Och se där, en minut gick och tårarna börja rinna igen.

Ger upp, kan knappt se vad jag skriver.